happy songs for happy people

Baby Britain!

2009-11-04T16:10:00.003+01:00

Redaktionen har dessvärre fortsatt ohyggligt tight med tid vilket gör att uppdaterandet varit under all kritik även denna vecka. Härmed levereras dock Joy Divisions klassiker och en snabb hälsning till samtliga HS-läsare inför morgondagens resa till Liverpool (Everton – Benfica), Manchester (allmänt hangaround) och walesiska Tenby (nostalgi!). På återseende nästa vecka då vi skärper till oss med besked!

Music Playlist at MixPod.com

Stockholm - the way I look at it

2009-10-12T20:59:00.017+02:00

Sen jag var sju bast har jag, likt Eva Cassidy, intensivt älskat hösten. Färgerna (särskilt rött, guld, rost och brunt) kläderna (höga stövlar och markerat knappade kappor), Premier League, plugget och projekten - allt har precis på allvar satt igång och man känner peppen! Till detta har luften blivit friskare, kvällspromenaderna längre och framtidsklurandet tydligare. Förr om åren skrev jag klassiskt tonårliga dikter såhär års där jag romantiserade kring tedrickande och dammiga bokryggar men nuförtiden räcker det gott med att fotografera lite löv och lyssna på Kasey Chambers.

Vad gäller Happy Songs har det på sistone varit klent drag, detta främst för att redaktionen på högvarv fokuserar på andra uppgifter just nu. Men naturligtvis gör vi, vanan trogen, alldeles strax comeback. På återseende så länge!

"...and some days make me
feel weak and shaky,
some fly right right by me
like a paper aeroplane

And I hardly notice
that the world's gone crazy,
but nothing's clearer
than the way you said my name"

Kasey Chambers

På Happy Songs-kontoret en lördagskväll.

2009-10-03T20:57:00.009+02:00

Jag har med all säkerhet sagt det förut, men jag upprepar mig gärna - jag älskar plugget! Har på grund av diverse möten och fnall tidigare i veckan rejält med catching up-reading to do ikväll. Men "tonight's gonna be a good night" som de normalt sett så dåliga Black Eyed Peas så fantastiskt skönt sjunger - en kväll av kurslitteratur peppar mig minst lika mycket, för att inte säga mer, som en smockad nattklubb! Kommande vecka ska Happy Songs-redaktören se Videocracy på JMK (med efterföljande diskussion med dess regissör Eric Gandini!), snitta ett grupparbete, två recensioner (bland annat om Brian Clough-filmen och The Control Room - om Al Jazeeras bevakning av Irakkriget), fortsätta lobba för en termin i San Diego, New York, Seattle eller Colorado, snitta diverse möten samt passa på att fotografera stadens fina färger innan den grå vintern tar vid. Vi på Happy Songs-redaktionen säger hej så länge och på återseende!

Black Eyed Peas - I gotta feeling

Back to Merseyside

2009-09-26T00:42:00.010+02:00

Klockan är strax efter ett natten mot lördag. Har mig veterligen inte varit så här sjuk sedan jag hade en besvärande körtelfeber på gymnasiet. Kvartersakuten Tegnérgatan bedömde mitt tillstånd som en "klassisk influensa". Självklart var jag för matt i huvudet för att ställa den självklara följdfrågan kring eventuella svininslag...

Detta till trots har dagarna levererat mycket positivt lately. Har blivit utsedd till verksamhetschef för JMK TV (äntligen får jag börja redigera i FinalCut!), landat, i mitt tycke, världens deal med norska ABC Nyheter, febrig skrivit en något så när på hyfsad rapport i plugget, fixat biljetter till den avgörande UEFA-cup (ja, jag är för konservativ för att kalla det Europaligan)-matchen mot Benfica på Goodison Park 5:e november (med efterföljande tågresa till Manchester och Wales), fått reda på att en av mina drömmars planer (=skriva masteruppsats i Colorado eller New York City) faktiskt kan bli sann, pratat med min mentor om Rahm Emanuels fortsatta peka med hela handen-attityd i Vita Huset samt fixat förhandsbiljetter till filmen The Damned United om Englands genom tiderna bästa manager - Brian Clough. Vidare har jag, i samband med uppstyrandet av områdesföreningen lärt mig all there is om termer som "firmatecknare" och "balansräkning", ofrivilligt rasat i vikt och, likt gemene Svensson, kollat Flickan som lekte med elden, vilket jag tyckte var en rätt stram tillställning. Jag kan förstå att många kritiker, precis som i fallet Moodyssons Mammut, väljer lite extra snälla adjektiv av respekt för människorna bakom bok och filmproduktion. Men jag tänker vara alldeles ärlig - den var inte bra. Den som vanligt träffsäkre Fredrik Strage sätter fingret på varför den inte blir annat än en söndagsfilm här.

Rundar, inspirerad av höstresan tillbaka till Merseyside, av med lite lyrics till den fantastiska Kaiser Chiefs-låten som Ni (förhoppningsvis) hör i bakgrunden. Kommande vecka ägnas åt fem mer eller mindre viktiga möten och diverse pluggande (bland annat väntar ett vettigt studiebesök på TT Utrikes). Ska även snitta en praktikplats vilket naturligtvis har fått en att klura lite kring vilken typ av redaktion jag egentligen vill bli en del av efter min examen. Har konstaterat att livet hade varit fantastiskt enkelt om allt jag ville var att bli sportjournalist. Men nu funkar jag, som bekant, inte riktigt så. På återseende!

Once you asked me what I'm thinking
I lay back and think of England
Do you know the real answer?
I was born to be a dancer!

Kaiser Chiefs - Born to be a dancer!

A weekend away, leave the city today

2009-09-15T20:15:00.017+02:00

Höstens mitt i terminen-resa bjöd på såväl inspiration inför framtiden (kanske att man skulle leta kneg i London efter examen?) nostalgi (Brits, Bricks and Beer) och precis som HS-favoriten Pelle Blohm skrev i sin blogg häromveckan så känns kontrasterna Britain och Sverige emellan ibland lätt overkliga. Ena stunden står man varm på öl med två britter hängande över sig och som med nävarna vevande i luften skriker"you're a complete foookin idiot" syftande på Fulhams Bobby Zamora. Klart charmigt. Några timmar senare slår ett eko av ens klackar mellan husväggarna på Drottninggatan när jag i ett knäpptyst Stockholm går hemåt och som vanligt frågar mig om det är här jag ska spendera mina twenties.

Lite bilder från helgen (resten kan ses i mitt Facebook-album). Vi inleder i klassisk turistanda med Tower Bridge.

Vi fortsätter med två söta och (stereo)typiska britter. Såhär vill jag att mina framtida kids ska se ut, rock on!

(hoppas ingen vän av ordning tog illa vid sig, jag vill påpeka att jag är medveten om att i alla fall en femtedel av de unga britterna faktiskt har stil)

Vi fortsätter med en glass vid St Paul's Cathedral.

Och en bugande svensk vid HS-favoriten Winston Churchill.

Westminster Abbey.

En buss och Big Benny (ja, jag sa ju att bilderna skulle vara turistiga!).

Blommor, sådär härligt gula!

Tower of London.

Teddy on the train.

USA Today och biljettfixarna Albermarle of London på New Oxford Street.

Yorkshire Tea på Sainsbury's! YT var en given del av min frukost under tiden i Nottingham, köper alltid med mig ett gäng hem så Ni som vill smaka av de gyllene dropparna är välkommen förbi Kammis!

På tal om frukost.

Charmiga kids på tuben som dansade för oss övriga till sina Ipods!

Något slags tequila-race.

En cykeltaxi i Soho natten till söndag.

Just söndagen var naturligtvis helgens, ja jag vågar påstå årets, höjdpunkt. Även fast Tommy, Sue och the girls vägrade servera oss.

The River Thames på väg till stadion.

Fellow Evertonians utanför Craven Cottage.

Ett förväntansfullt tummen upp en dryg timme innan matchstart.

Uppvärmning.

Tio minuter in i första halvlek. Stort jubel från undertecknad när Premier Leagues skönaste hairdo började värma upp!

Ett nervöst, svettigt och lätt bakfullt leende i halvtid.

Efteråt var jag emotionell och fruktansvärt frustrerad och uppträdde liksom mina fellow toffeemen besvärligt. Svor och till och med spottade (snabbt och diskret) väl utanför stadion. Tabellen oroar. Men som jag redan poängterat på min nuförtiden ständigt uppdaterade Facebook-sida: det är just precis nu som vi måste komma ihåg vilka vi är.

"We're all in blue, we're gonna see this through, we're gonna stick together - like Toffees do."

Loney, dear - I am John

I väntan på Albanien

2009-09-09T23:41:00.004+02:00

"People see me and they see the suit, and they go 'you're not fooling anyone'....they know I'm rock n' roll through and through" - David Brent, The Office

Med fyra timmars mitt i veckan-ledigt, en gigantisk glass och ilsket huvud efter den strama tillställningen på Malta väntade jag in Albaniens resultat mot Danmark med den fantastiske Ricky Gervais. Good choice. Precis som John Stewart, Stephen Colbert och en tredjedel av det gamla Killing-gänget är Gervais en ständig favorit här på Happy Songs. Veckans DVD-tips, investera!

Dont know how - Joss Stone

Var bor jag?

2009-09-05T19:04:00.011+02:00

Det ligger en Vi i Vasastan vid min frukostbricka varje lördagsmorgon. Tidningen (som överlag är OK men ibland förfärlig - i veckans nummer missförstår man t.ex. Green Day som ett "högerband" ) har fått mig att dividera kring var jag egentligen bor. Ska jag verkligen ha Vi i Vasastan?

En av mina grannar påpekar frekvent på sin Facebook att han är bosatt i Vasastan och att han älskar kvarteren. Jag håller naturligtvis med vad gäller kärleken till gatorna, särskilt Rörstrandsgatan, men frågar mig om vi verkligen bor på samma adress (vilket vi alltså gör). Mig veterligen börjar Vasastan med Tegnérgatan och Observatorielunden, något som, den i och för sig oplåtliga, sajten Wikipedia understryker. Kammakargatan ligger söder om denna gräns.

Jag känner att jag behöver reda ut detta, i synnerhet nu då klasskompisarna frågar var jag bor och jag svarar "öh, mellan Sveavägen och Drottninggatan. Typ." Om ingen av läsarna kan bringa klarhet i stadsdelsfrågan så går jag till Stadsbiblioteket någon gång under nästa vecka, där vet jag att det finns utförliga Stockholmskartor som sträcker sig tillbaka till 1600-talet.

Vi går vidare i inlägget. Nedan är ett vykort, cirklat skrivet i klassisk Happy Songs-anda, från Grekland - så ska det se ut! Vi gratulerar avsändaren till titeln Månadens Läsare.

Vidare kan jag meddela att jag nästa vecka har "häcken full" som det så fult heter, följande skall uträttas (jag kommer pricka av allt eftersom så kolla gärna bloggen under veckan så Ni vet hur jag ligger till):

1. ~~Två grupparbeten. Ett om amerikanska bloggar (YES!!!) och någon slags workshop.~~
2. ~~Redigeringsmöte. Jag tänker: hur svårt kan det va?~~
3. Snitta ett ofrivilligt möte med Swedbank, det är mycket som ska till när man startar förening. Just Swedbank ogillar jag by the way, främst pga. skumraskaffärerna i öst och de tarvliga bonusarna. Jag är dock inte nödvändigtvis emot bonusar - så länge de är rimliga och landet inte svajar ekonomiskt (vilket God knows, det gör).
4. ~~Styra upp ett möte torsdag kl 20:00.~~ ~~Skriva och kopiera information inför detta och eventuellt baka en lättare paj.~~
5. JMK-plugga (inklusive föreläsning med två synnerligen träffsäkra, framförallt i avseendet New Media, professorer från Bournemouth och Colorado samt fortsätta läsa mitt livs bästa kurslitteratur)
6. Styra upp höstens kortpraktik. Valmöjligheterna, liksom min mentor, sätter griller i huvudet på mig.
7. ~~Möte med JMK TV~~
8. Snitta den efterlängtade semesterresan till London.
9. ~~Anmäla mig till TOEFL-testet inför eventuella utbytesstudier.~~
9. ~~Klippa mig (alla vet vad som händer när topparna fräschas till - jag får argentinska lockar!)~~
10. ~~Snitta frukostbuffé på Nautilus (företaget bjuder sina medlemmar på käket om vi tränat samma morgon)~~
11. ~~Luncha med min käre far.~~
12. ~~Övrigt fnall.~~

Avslutningsvis rundar jag av med en kortare filmrecension, läs den här. Vill också tipsa om Danny Dyers The Deadliest Men på Tv4 Plus, måndag. Fick en nedladdad kopia av hans serie The Real Football Factories när jag skrev min C-uppsats. Tyckte att den på sina håll var för romantiserande för att på allvar beröra men håller måndagens serie motsvarande klass är den ändå något att se fram emot. För det är ju trots allt Danny Dyer. Genom sin karaktär i Football Factory satte han fingret på en av anledningarna till Britains problem med huliganism:

What else are you gonna do on a Saturday? Sit in your fuckin' armchair wankin' off to Pop Idols? Then try and avoid your wife's gaze as you struggle to come to terms with your sexless marriage? Then go and spunk your wages on kebabs, fruit machines and brasses? Fuck that for a laugh! I know what I'd rather do. Tottenham away, love it!

Nu Ungern - Sverige och sen eventuellt, mycket eventuellt, utgång. På återseende!

Belle and Sebastian - For the price of a cup of tea

I feel it all!

2009-08-29T21:36:00.007+02:00

Efter uppropet i tisdags (klassen ser lovande ut - bra kompetensbredd med statsvetare, jurister, kulturvetare, ekonomer och Poppius-studenter!) så kunde jag inte varva ner och sluta flina, var så ohyggligt peppad! Lunchade med läsarsignaturen Hjälmen vid tretiden vilket blev en hetsig monolog från undertecknad om the opportunities! Har nåt så vansinnigt mycket planer och idéer att jag, ursäkta uttrycket, tror jag exploderar! ”Bottle up and explode!” som Elliott Smith sjöng! Ska under helgen, med en sockerfri Smoothie (går fortfarande på någon slags fjäll-detox), sätta mig ned på Stockholms mysigaste innergårdsfik på Upplandsgatan och skissa upp de närmaste två åren i ett Marimekko-block så jag får någon slags överblick – här skall förberedas!

Som hon sjunger, Feist:

I feel it all!
The wings are wide, the wings are wide!
Wild card inside, wild card inside!

Att det ligger i mina egna händer nu, inte hos någon professor eller redaktör, är en fantastisk känsla. Friheten som JMK ger oss att själva lägga upp våra två år beroende på våra framtidsplaner är pretty fucking fantastic!

Nu till övriga updates:

Ett tag sen nu, jag vet, men jag nämner det ändå. Jag kan inte för hela världen förstå hur Tregaro resonerade när han valde ”pajasar” som epitet på Ni vet vilka. Världsrekordhållare är viktigare än en Emma Green som dessutom, i jämförelse med andra idrottare med personlighet (hej Casadei!), är fortsatt rätt ointressant. Precis som Finnkampen.

Undertecknad har nu formellt tagit över ordförandeposten i områdesföreningen Kurland (mitt livs första arvoderade styrelseuppdrag – kronorna går oavkortat till Happy Songs-fonden). Kurland består av studentfastigheterna på Holländar- och Kammakargatan. Vid ett frukostmöte tidigare i veckan fick jag högtidligt ta emot diverse pärmar, redovisningar och information samt ett kassaskrin av den tidigare ordföranden som nu beger sig till Bryssel för praktik vid Stockholms EU-kontor (en praktikplats som Happy Songs-redaktören ämnar lägga vantarna på hösten 2011). 18 telefonsamtal, styrelsemöten med SSF - Stockholms Studenthyresgästers Förening och sju idéer som jag, tillsammans med styrelsen i Stockholms universitets studentkår och de boende i de berörda två kåkarna, förhoppningsvis lyckas driva igenom, väntar. Min hjärtefråga är naturligtvis samarbetet mellan studenterna och daghärbärget Ny Gemenskap. Är deras hyreskontrakt fortsatt hotat till hösten (SSSB som äger fastigheten menar att det skall göras bostäder av Ny Gemenskaps kulturmärkta kvadratmetrar) kommer det ställas till en scen.

Vad gäller Ny Gemenskap så dök endast fem personer (hade räknat med en i alla fall tio, elva) upp för att lyssna på deras volontärsansvarige och äta muffins (höga med strösslad icing samt något lägre choklad- och vaniljdrömmar – se bild nedan). Samtliga var dock seriösa och tillsammans har vi bildat ett ”team”. Ny Gemenskap får, tillsammans med Adolf Fredriks Kyrka, mina söndagar i höst. Arbetspassen slutar vid kl 15 – perfekt läge att runda av med Premier League på favoritpuben som jag också lovat vara trogen – Wirströms!

På tal om Premier League. Det börjar bli längesen nu som jag slet mitt hår framför TV-apparaten - jag vill in i matchen igen! Kontaktade Canal Plus kundtjänst för att återställa ordningen men de påminde mig om att det tillkommer en hel del kostnader till sportpaketet. Vilket otrevligt nog för oss in på ämnet ekonomi. Min sommar har varit bedrövlig. Med undantag för Londonresan och ett par perfekta höststövlar (bilder läggs upp inom kort!) har varenda lönebesked i princip uteslutande gått till skulder, hyror, facket, försäkringar etc. – detta trots att jag tjänat hyggligt med stash! Som bekant är jag sällan den som kräver något orimligt av läsarna och jag vill nu att Ni bjuder till! Ge mig Canal Plus! Om samtliga läsare (Ni är ju rätt många, det ska man komma ihåg) sätter in 200 sek på mitt konto får jag bättre TV-utbud på nolltid ett helt år framöver. Och kanske även lite pengar över att köpa tilltugg för. Maila för bankkontonummer.

Vidare har jag, förutom den efterlängtade gratisprenumerationen på DN, lagt vantarna på biljetter till förhandsvisningen av I’m Looking For Eric – tack Offside!

Jag har även konstaterat att 30-årsfester är ”the shit”, grattis Lasse, samt snittat vin med en av mina all time favourite New Yorkers som tillsammans med två av sina kollegor från det fortsatt skakiga Wall Street är på en skandinavisk tour. Vi diskuterade amerikanska universitet, internships, Ted Kennedy och News Corp kvällen igenom och parallellen till Patrick Bateman med vänner (välklädda män med kursiverade business cards som har stenkoll på Diors färgskalor och, av genuint intresse, frågar om märket på handväskan) har aldrig varit mer uppenbar. Livsstilsstereotyper är inte riktigt Happy Songs typ av geezer men de kan samtidigt ha sin charm eftersom de till 100 procent går in för något. Ambitionen kan klart ifrågasättas men det finns i alla fall en.

Rundar av inlägget med teman (har fetstiltat de jag får gåshud av), till höstens första kurs där, förutom JMK:s egna docenter och lektorer, gästprofessorer från USA och Britain lär ge en hel del intressanta perspektiv! Ciao och på återseende!

US journalism in transition

Foreign news reporting

The school shootings at Colombine and Virginia Tech

The Iraq war

Journalism after September 11

War journalism

Global crisis reporting

Studiebesök, TT Utrikes

News as entertainment

Citizen journalism

Feist - I feel it all!

I wish I had a river

2009-08-21T22:55:00.007+02:00

Fiske (drog med stadig hand in en öring och två harrar), fjäll, forsar och friidrott - kan sommaren sluta bättre? I bakgrunden hör Ni en passande Joni Mitchell-cover följt av lite bilder på Abisko och Jokkmokk, jag är hooked! På återseende inom kort.

I wish I had a river - Angus Stone

Updates från fjällvärlden...

2009-08-18T15:02:00.003+02:00

...kommer inom kort. Tills dess: Friidrotts-VM (dagens låt tillägnas naturligtvis HS-favoriten Blanka Vlasic), ryggläge.

Drake - The best I ever had

London calling!

2009-08-09T21:13:00.006+02:00

London (och därmed Fulham - Everton på Craven Cottage) väntar i september! Vem är väl mer välfärtjänt av lite Premier League, ett höstklätt Hyde Park och obegränsat med fish n chips än Happy Songs-redaktören? Tummen upp!

Och hej på er! Jag håller verkligen med om att det var ovanligt länge sedan det publicerades updates här på bloggen. Sanningen är att det denna gång inte handlat om någon somrig lathet utan att jag helt enkelt dragit mig för att uppdatera då jag tyckte föregående inlägg var så vackert att jag för alltid ville ha det kvar.

Men nu vänder vi blad. Sedan sist har undertecknad bland annat:

1. Delat ett kilo kött med läsarsignaturen Baby Brother.

2. Kollat fotbollsflaggor i en i övrigt rätt såsig Prideparad.

3. Fotograferat en och annan snigel.
4. Promenerat vid Adolf Fredriks Kyrka vars församling jag numera tillhör. Noterbart för kyrkogården är att Olof Palmes grav borde underhållas bättre, vissa dagar är rosorna långt ifrån färska!

5. Återupptagit mina nyttigare matvanor...

6. ...vilket var ett initiativ som inte märktes av vid gårdagens pre-party.

7. ...där de skålande, de osofistikerade tilltuggen till trots, dock verkade trivas.

8. Undertecknad tog i övrigt bara ett till kort den kvällen. Såväl vinkel som valt objekt signalerar klar onykterhet.
9. Redaktören har även avslutningscharmat några av sina kollegor.

Avslutningsvis hinner vi med några korta comments. Happy Songs har utöver ovan även:

- firat dubbla namnsdagar (Emma 23/7, Kristina 24/7). På Facebook annonserade jag önskelistan enligt följande: "Säsongskort till Goodison Park, en helårsprenumeration på Newsweek, ett enat Irland, en Yamaha XJ 600 S Diversion, tårta (gärna marräng med banan), ett amerikanskt Green Card, intervju med valfri ISAF-soldat, en tidsmaskin, biljett till höstens Merseyside-derby, biocheckar, en öststatsweekend och utökad makt till FN." Vad jag fick? En söt Sony Ericsson G502 av tidigare nämnde Baby Brother som därmed naturligtvis blir Månadens Läsare för juli månad.

- lyssnat på Anne-Sofie von Otter i P1:s Sommar (ryggläge, Tegnérlunden). Ljuvligt!

- återigen ställt mig frågan, angående det senaste pappersslarvet, varför det inte finns någon från Polisen självständig myndighet som granskar Stockholmspolisen som, DN:s Lasse Wierup citerat, ständigt "plågas av skandaler om dataintrång, mutor och samarbeten med grova brottslingar".

- utnämnt Johan Åkessons reportage om Stockholmsveckan i Visby till sommarens bästa läsning, texten hittar du här. " - Vi är inga icke-festande människor, men är det här fest? Det är bara vemodigt." Fantastiskt slutcitat!

- utlyst ett informationsmöte (med tilltugg - i morgon ska det bakas amerikanska muffins med klassisk glasyr!) angående volontärarbete för Stockholms hemlösa. Precis som Obama har jag insett vikten av att på allvar bidra till sitt community, i det här fallet handlar om daghärbärget Ny Gemenskap på Kammakargatan 36!

I övrigt kan meddelas att jag nu har semester fram till 23 augusti! Ciao och på återseende!

The Clash - London Calling
Music Playlist at MixPod.com

Because I care

2009-07-20T18:31:00.008+02:00

Anna Politkovskaja 1958 - 2006

Natalya Estemirova 1959 - 2009

I found a way to let you in
But I never really had a doubt

I got my angels now

It's like I've been awakened
Every rule I had you breaking
It's the risk that I'm taking
I ain't never gonna shut you out

Everywhere I'm looking now
I'm surrounded by your embrace
You know you're my saving grace

You're everything I need and more
It's written all over your face
Pray it won't fade away

Halo - Beyonce

"There goes my hero..."

2009-07-12T13:59:00.004+02:00

Dag Hammarskjöld 1905 - 1961

Det är så fiffigt det här med en masterexamen - det finns ju hur mycket möjligheter som helst! Opportunities! I synnerhet för jag som är så rastlös inombords att jag, som nämnts i ett tidigare inlägg, med all säkerhet av Jante skulle diagnostiseras för en lättare form av damp.

Redan nu klurar jag över examensarbetet (enligt förra årets schema tilldelas nämligen studenterna handledare nu vid terminsstarten) och Minor Field Study-projektet och Palme-stipendierna tilltalar mig mer och mer, det kan jag villigt erkänna. Är dock på det klara med att jag istället för en D-uppsats vill göra en motsvarande artikelserie tillsammans med en vetenskaplig analys.

De länder jag har att välja på är följande (har fetstiltat de som på allvar attraherar - kom gärna med andra landsförslag och uppslag) Härom året var en JMK-student i Afghanistan. Självklart måste jag följa UD:s rekommendationer (och lyssna till Det sunda förnuftet) men Iran vore naturligtvis världens grej. Liksom Marshallöarna. Och fotboll i Ghana. Etc, etc.

Afghanistan
Niger
Elfenbenskusten
Albanien
Paraguay
Botswana
Angola
Rwanda
Ghana
Algeriet
Peru
Sydafrika
Bangladesh
Samoa
Indien
Armenien
Serbien & Montenegro
Benin
Sao Tome & Principe
Kamerun
Azerbadjan
Sri Lanka
Bhutan
Senegal
Kenya
Bolivia
Surinam
Burkina
Faso
Sierra Leone
Kirgizistan
Bosnien och Herzegovina
Swaziland
Burundi
Solomonöarna
Kongo
Brasilien
Syrien
Cape Verde
Somalia
Colombia
Thailand
Centralafrikanska Republiken
Sudan
Moldavien
Dominikanska Republiken
Tokelauöarna
Djibouti
Tanzania
Mongoliet
Ecuador
Tonga
Ekvatorialguinea
Tchad
Nicaragua
Egypten
Tunisien
Eritrea
Togo
Nigeria
El Salvador
Turkmenistan
Etiopien
Tuvalu
Pakistan
Fiji
Ukraina
Gambia
Uganda
Papua Nya Guinea
Filippinerna
Wallis & Futunaöarna
Guinea
Vanuatu
Tadzjikistan
Georgien
Vitryssland
Guinea-Bissau
Yemen
Uzbekistan
Guatemala
Västbanken/Gaza
Haiti
Zambia
Vietnam
Guyana
Kambodja
Östtimor
Zimbabwe
Honduras
Kiribati
Indonesien
Komorerna
Irak
Kongo
Iran
Laos
Jamaica
Lesotho
Jordanien
Liberia
Kazakstan
Madagaskar
Kina
Malawi
Kuba
Maldiverna
Makedonien
Mali
Marocko
Mauritanien
Marshallöarna
Mozambique
Mikronesiens, fed. stater
Myanmar/Burma
Namibia
Nepal
Niue

Vad gäller Thailand är det totalt uteslutet. Skulle sluta som Ashley Judd, dvs. sätta mig ner och gråta över de västerländska turisternas exploaterande och sedan upprätta diverse kriscenter. Och bli så engagerad att jag aldrig skulle ta mig därifrån. Så funderar Du på att ge Happy Songs en solresa till Asien i vinter? Don't do it!

Vidare har jag mentalt börjat fylla i platserna på min framtidslista över var Happy Songs under eller efter erlagd examen vill praktisera:

1. Svenska FN-delegationen, NYC
2. Stockholm Region European Office, Brussels
3. Pressekretariatet, Amnesty International
4. Vilken blaska som helst, Washington, D.C.
5. Tidningen Riksdag&Departement
6. - (ej bestämt)
7. - (ej bestämt)
8. - (ej bestämt)
9. Informationsavdelningen, SIDA
10. Tidningen Kollega

I övrigt har jag sedan sist:

1. Googlat all there is om trattkantareller.

2. Återigen varit ute på drift i skärgården (denna gång med mor och far!)

3. Förvånats över att Klas Granström kallar Sveriges just nu hetaste musikexport, Swedish House Mafia, "okända", läs här. Kan man bra musik är Ingrosso sedan länge verkligt well known.

4. Väckt mina grannar med gamla Foo Fighters-tunes (ja, jag har fått lite av en hakning).

5. Spexat i tvättstugan.

6. Tackat Linus Fremin för årets bästa blogg (som nu dessvärre läggs ner pga. diverse varsel på Resumé)

7. Hållit med till punkt och pricka (märkligt uttryck egentligen, är det inte?) om Politikerbloggens utmärkelser från Almedalen. Fast Säkerhetspolisens livvakt skulle naturligtvis ha bytt plats med Mauds norrländska pressekreterare, Frank Nilsson. Och angående Filippa Reinfeldt i DJ-båset - har Sverige någonsin tidigare haft en så cool First Lady?

8. Kollat friidrott, jobbigt för oss som varje sommar följt Blanka Vlasic som i år inte är sådär exceptionellt bra som man förväntar sig av en världsstjärna.

9. Kollat in vandringsleder inför några dagars fjällvandring med Söt-P i augusti. Är så peppad! Ska fiska, schamponera håret i forsar, slå upp tält och vara allmänt lortig och besvärlig.

10. Kollat in en digital systemkamera som jag, för att citera mig själv i butiken, ”bara måste ha”.

Ciao och på återseende!

My Hero - Foo Fighters

"Waste away with me..."

2009-07-06T21:36:00.005+02:00

Då vi denna sommar inte haft resurser att låta anställa en semestervikarie har det av förklarliga skäl varit sämre med uppdateringarna sedan månadskiftet maj/juni. Riktiga Happy Songs-läsare har förståelse för detta, andra kan bli något upprörda. Oavsett vilket kommer här lite updates. Sedan sist har Yours truly:

1. badat i havet iförd motionsbaddräkt.

2. begrundat mina amerikanska seglarskor ($12 - se ovan) i Stockholms skärgård. Som av en händelse matchar de en av mina finare båtväskor:

3. imponerats av Andy Murray.

4. ätit fruktansvärt hälsosamt.

5. noterat att den svenska solen faktiskt tar:

6. lyssnat på Bob Dylan, Yo la Tengo och 90-talsklassikern ni hör i bakgrunden.

7. tillsammans med två brända paprikor till vänner ätit melon på klipporna vid Fredhäll.

8. gjort slut med Söder.

9. säsongsduschat mina växter.

10. längtat efter höstterminens kappor och stövlar.

11. ätit färskpotatis (vilka studentvänliga kilopriser!) med favoritgrannen.

12. sköljt ansenliga mängder jordgubbar.

13. varit förvånansvärt oengagerad i årets upplaga av Almedalsveckan.

14. fått presenter från Pentik!

15. mottagit eleganta bokstäver på hemtentan!

16. planerat en fjällvandring med Söt-P.

17. taggat till!

18. charmats av Jörgen Lennartsson som till skillnad från sin kollega faktiskt klär i träningsoverall. Och vilken personlighet. "Frejdiga inlägg" - bara en sån sak!

Happy Songs är tillbaka redan i slutet av veckan -skepp o hoj!

Foo Fighters - Everlong

ANTAGEN!!!

2009-06-23T19:48:00.006+02:00

Jag minns det som vore det igår. Våren 2005 hade jag precis kommit hem från Nottingham och i brevlådan låg positiva ansökningssvar från sökta journalistutbildningar (folkhögskolor och akademiska program) runt om i landet. Istället för att som förväntat tacka ja ställde jag mig då plötsligt frågan om det inte fanns något "mer än det här" (för att citera Hermann Dills utomordentliga men dessvärre nedlagda blogg).

Jag fick på allvar upp ögonen för Journalisthögskolan i Stockholm. Studenterna förväntades ha en fil kand. och journalistisk erfarenhet med sig till klassrummet och på schemat stod förutom praktiska moment även en massa härlig teori. JMK:s kompetens fick lärosätena jag tidigare varit inriktad på att hamna kraftigt i lä men frågan var om jag verkligen skulle toksatsa och plugga sex-sju terminer bara för att uppfylla kriterierna som krävdes för att få skicka in ansökningsbrevet? Självklart! Det fanns liksom inga alternativ. Nothing but the best is good enough som vi Evertonsupportrar säger. Detta gäller, och det håller naturligtvis David Moyes med om, även karriären och ens personliga målsättningar för en meningsfull tillvaro!

Prick klockan tolv tidigare idag, fyra år senare, konstaterade jag (sittande i en liiite för stor hyrbil från Statoil som jag kört liiite för fort med) att min plan lyckades! Brast självklart mycket rörd i gråt.

En masterexamen innebär, förutom två års gratis prenumeration på DN och delat säsongskort på Dramaten (inte helt oviktigt i sammanhanget) att undertecknad får titeln journalist och blir universitetsadjunkt (med möjlighet att undervisa och doktorera). Under utbildningen skall jag skall absolut snitta ytterligare en termin utomlands, engagerat praktisera och runda av med ett examensarbete bestående av en artikelserie eller uppsats - även det på utländsk mark (kanske får anledning att återknyta till amerikanska medier eller engelsk supporterkultur?). Är fruktansvärt peppad!

Jag har liksom väntat fyra år på att få skriva det här blogginlägget. Jag är så j-vla glad!

Vill passa på att tacka min familj och mina närmaste vänner för stödet och för att Ni fattat hur viktigt det här är för mig. Men framförallt vill jag trotsa jantelagen och tacka mig själv. Kan ärligt erkänna att jag är så sjukt stolt. Varenda tenta jag skrivit, varenda intervju jag har gjort, varenda frilansjobb jag tagit - ALLT har varit för drömmen om att någon nästan överdrivet solig dag få brevet ovan.

Rundar av detta inlägg av total happiness med en uppmaning - höj volymen till bakgrundslåten! Happy Songs ger Er, dagen i ära, Kentas Bajen-klassiker!

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag ser måsarnas flykt
Jag ser solglittrets dans
Jag ser fram emot härliga tider
Jag ser kvinnornas ben
Jag ser ögonens glans
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag hör skrattande barn
Jag hör slussarnas brus
Jag hör till de få som kan leva
Jag hör inre musik
Jag hör vindarnas sus
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Kenta - Just idag är jag stark

Vi är tillbaka!

2009-06-14T16:23:00.008+02:00

Det efterlängtade comebackinlägget inleds naturligtvis med Det stora frågetecknet. Något som tidigt stod klart för mig när jag inledde mina akademiska studier var att något måste göras åt svensk högskolepolitik. Det var för mycket klipp och klistra-pedagogik, märkliga motiveringar och för stort daltande med Jag pluggar men vet inte varför-studenterna. Dessutom tvingades jag, trots att vi i Sverige inte har något föreningstvång, betala pengar till en studentkår vars centrala ordförande kontinuerligt uttalade sig som vore hon min representant. Klart jag var frustrerad. Något som säkert aningen oprofessionellt märktes när jag intervjuade henne och diverse kårstyrelser. Men då kom han. Personligen lovade han mig att kårobligatoriet skulle avskaffas, studielånen höjas och att varenda småstad inte längre kunde förvänta sig slå upp dörrarna för universitetsstudenter.

En tydligare sol hade jag väl aldrig sett i horisonten! Kårobligatoriets avskaffande blev förvisso inte helt oproblematiskt, kanske genomfördes det något år för tidigt eftersom alternativet till kårernas finansiering fortfarande inte är garanterat. Men Leijonborgs idéer och visioner var så klassiskt Happy Songs då de inriktade sig på kvalitet istället för det socialdemokratiska kvantitetstänket. Självklart deppar jag inte ihop alldeles över avgången, jag är övertygad om att efterträdaren med sällskap går åt det håll Leijonborg pekat. Men ändå!

Vi går vidare i inlägget med en klassisk fika på Kammis-bild (mitt kaffe dricks numera med mjölk som Ni så uppmärksamt ser). Servetterna är sådär odefinierat fulsnygga, det piggar upp!

Några rader om EU-valet. Vakan var fantastisk, valresultatet sådär. Håller med Resumés Linus Fremin på i princip varenda punkt, läs här. Hur jag röstade? Det ryktas om Christoffer Fjellner, I dunno. Men en sak kan med enkelhet konstateras. Varken Bruce Springsteen, Morrissey eller Bono skulle rösta på Sverigedemokraterna. Eller på Piratpartiet eller nåt annat tramsigt för den delen.

***

Många av Er kanske undrar vad redaktionen egentligen har gjort sedan sist? En redovisning följer. Vi har, bland en hel del annat:

- varit lätt sjuk (och därför sett i det närmaste onyttigt mycket på Top Gear och diverse fiskeprogram på TV8 men framförallt – en dokumentär om supersvindlaren Bernie Madoff – ÄNTLIGEN på svensk TV!)
- tokjobbat (för två synnerligen goda ändamål).
- imponerats av Söderling.
- irriterats över att det svenska fotbollslandslaget, as usual, inte pallar favoritlagstrycket.
- hållit tummarna för Öster.
- gratulerat min bror som erlagt examen.

- drömt om USA på Nynäsvägen.

- hittat tillbaka till Adolf Fredriks Kyrka. As unfashionable as it might sound, som kristen uppskattar jag faktiskt församlingens högmässor. Kloka ord, fantastisk kör och ett behagligt lugn infinner sig i en stressad mage och själ. Och man får världens perspektiv som jag annars bara får när jag sitter vid en fönsterplats och räknar moln på flygplan söderut.

Anyway, we're moving on. Nedan en bild på färsk strömming tagen dagen efter Stockholm Marathon tror jag.

Det har som bekant varit nationaldagsfirande. Såhär en dryg vecka efteråt passar vi på HS på att fira detta genom att peppa lite för 10 personer som gör att man känner en ärlig stolthet inför den blågula flaggan:

Helen Sjöholm (sjöng tillsammans med Freddie Wadling i bakgrunden till det här inlägget först. Patti Smith fick dock ta över pga. sviktande ljudkvalitet) Har lyssnat på soundtracket till Kristina från Duvemåla dagligen i snart två veckor - minnet från musikalen sitter fortfarande kvar! Småland!

Kim Källström och Andreas Isaksson. Allt är förlåtet, Kim.

Det vackraste kärleksparet.

Fredrik Strage! Alltid på mina Svenska profiler-listor!

Maria Andersson, Sahara Hotnights. Face to face cheek to cheek/Do you hear the pounding beat?

Sebastian Ingrosso (Swedish House Mafia!)

Tuva Novotny (för att det går att vara både snygg och smart)

Lars Adaktusson (fortfarande är ställningen Adaktusson 10-1 Josefsson)

Hasse Backe. Kom inte och säg att Ni inte fattar att Österhjälten snart tar över svenska fotbollslandslaget på allvar.

Robyn! Har Du av någon anledning inte sett Sverigebesöket med Stockholm citizens och en sopsorterande Robyn på The Daily Show med Jon Stewart hittar Du det här!

Avslutningvis, verkligt trist med vädret! Se till att äta ordentligt, sova minst 7 h per dygn, tjäna cash till bättre tider, träna lagom och lyssna på bra musik och Du skall se att molntäcket spricker upp! Hej så länge!

Patti Smith - Gone again

Oroa Er inte.

2009-06-10T22:42:00.005+02:00

Efter snart två veckors uppehåll skulle man lätt kunna tro att bloggen gått och lagt sig alldeles. Så är naturligtvis inte fallet, på återseende inom kort! /Red.

Paranoid Android - Radiohead

Waldemarsudde

2009-05-31T18:43:00.006+02:00

Nej, jag tänker inte prata om lördagens FA-cupfinal.

Däremot tänker jag tipsa om Carl Larsson-utställningen på muséet vid prins Eugens slott på Waldemarsudde (se ovan). Blev klart betagen. Några våningar upp ställde han Carl Philip ut några fotografier, ett (föreställande nån slags solros) var riktigt bra! Waldemarsudde har ju för övrigt självklar picknickpotential, liksom den nu gröna äppelträdgården vid Rosendal!

Glöm inte att det idag är Mors Dag, bjud na på kaffe och morotskaka! Och hjälp mig gärna att lista kandidater till Månadens Läsare för de platser som saknas (se listan till vänster). Redaktionen har, såväl omedvetet som med viss flit liksom "glömt bort". Vissa månader har som bekant läsarstödet sviktat. Hej så länge!

Ett tillägg: Läs Viggo Cavlings inlägg om en av Sveriges tre riktigt stora musikjournalister Lennart Persson. Har slukat varenda R.I.P-rad på nätet sedan hans bortgång och konstaterar att Cavling, med sin slående High Fidelity-jämförelse, får till det allra bäst.

Learn to fly - Foo Fighters

Kitchen nightmares

2009-05-26T21:57:00.013+02:00

Har inte skrivit en hemtenta sedan jag pluggade engelsk språkhistoria i Umeå 2007 och hade helt glömt bort/förträngt vilken ansträngning det faktiskt är. Mitt 26-åriga mellangärde klarar inte längre tentadygn (20 h plugg, 4 h sömn) så jag har därför snittat drygt sex timmars djupsömn per natt och verkade, trots infall av diverse fnall (våfflor på Observatoriekullen, solsting och aubergine-grillning) ha marginalen på min sida. Inser nu dock att så inte riktigt är fallet, därför blir det nattliga studier i köket (se ovan), håll tummarna!

Ämnet är individens förhållande till staten under svenskt 1900-tal och det finns inget direkt frågor/svar-upplägg utan jag har i uppgift att själv välja vad jag vill ta upp. Det är självklart sjukt kul men när jag inte får skriva mer än åtta A4 blir upplägget naturligtvis tufft, i synnerhet eftersom jag nu noga läst vad som krävs för betyget A (se tidigare inlägg, är mycket upprörd över systemet) och säkerhetsägnar 90% av varenda stycke till analys.

Är något uppjagad pga. tidspressen (tentan skall vara inlämnad om drygt 16 timmar) men i morgon väntar Rolfs kök, Clinique-shopping och allmänt hang around så då är det klart läge att tagga ner! Ciao och på återseende!

Lily Allen - Friday night

Musiken tillbaka på Happy Songs!

2009-05-24T12:54:00.013+02:00

Äntligen! Mitt under betygsavgörande tentaperiod ger vi på HS Er ett klassiskt blandband för att fira denna efterlängtade musikcomeback! Sajten mixpod.com är inte fullt så bra som imeem, det skall erkännas (många av låtarna kommer till exempel direkt från YouTube) men det funkar! På låtlistan (klicka på pilen till höger för nästa tune) hittar Du:

Kaiser Chiefs - Golden skans
Pearl Jam - Not for you (veckans, kanske årets, låttips)
U2 - Beautfiul day
The Stone Roses - Waterfall
The Rolling Stones - Let it loose
Jeff Buckley - Hallelujah (den klassiska Leonard Cohen - covern)
Arctic Monkeys - This house is a circus
The Ramones - Today your love, tomorrow the world
Joy Division - Love will tear us apart (BBC version) (nostalgi!)

A till F - bra för de sämre, sämre för de bra.

2009-05-22T09:35:00.012+02:00

Det nya betygsystemet med skalan A till F (som ersatt det, i mitt tycke mer logiska, systemet U-G-VG) gör mig bekymrad. Ett exempel:

Jag har precis kollat klasslistan på vårterminens betyg, den ser ut såhär (fick B, jag är 83:an sjätte uppifrån). Klart jag är nöjd, det känns bra. På väg hem från plugget lyssnar jag på gamla Stone Roses och börjar i det närmaste sjunga med i låtarna när jag närmar mig tunnelbanestationen vid Karlaplan, så glad är jag. Men vid T-centralen slår det sen om. Har nämligen hunnit klura under resan och konstaterat att om det tidigare systemet fortfarande använts hade jag fått VG (alltså högsta betyg). Nu får jag istället det näst högsta betyget. För samma prestation.

Jag tillhör det, sorgliga eller djupt smarta - det beror på hur man ser det, gäng som ger allt för bra bokstäver på CV'ts bilagor. Vi vill inte bara ha ett jobb utan ett jävligt bra sådant och är övertygade om betygens bidrag i de sammanhangen. Genom åren har fester, pojkvänner och polare fått ta stryk för att prioriteringarna alltid legat inom redaktionerna och universitetets väggar.

Vårt betygstänk ändras nu fundamentalt. Nu är det inte längre VG vi är ute efter utan "straight A's". Jag ställer mig dock frågan om det över huvud taget går att få detta förtrollande betyg, i synnerhet vid de kurser där man har tre, fyra olika lärare och examinationsformerna inte är salstenta. I betygslistan som var uppsatt bredvid vår, tillhörande en helt annan kurs, hade ingen av de drygt 30 studenterna fått A. Det kan i och för sig ha varit en rätt sopig klass. Fast med tanke på JMK:s förkunskapskrav har jag svårt att tänka mig det.

Slutsats: samtidigt som vi med ambitioner ställs inför Goliat blir de studenter som bollar på gränsen mellan G och U godkända genom ett D eller E. På så sätt får vi som vill något jobba ännu hårdare (går det?) och de som slappar klarar sig. Klart lojt och ologiskt.

Chockbeskedet

2009-05-20T12:34:00.004+02:00

Läkarhuset Odenplan tisdag kl 11:15. Med ett ryck vaknar jag upp iförd vit morgonrock och tofflor. Över mig ligger två filtar och den i övrigt vita kudden under högerkinden har fått en kladdig foundationrand av Dior.

Efter en stunds betänketid kring huruvida jag ska påkalla sköterskans uppmärksamhet, och därmed få min utlovade smörgås och en kopp te (se ovan) , eller somna om trycker jag på larmknappen. Jag äter med god aptit.

Jag tar på mig mina, för dagen omsorgsfullt utvalda, kläder. Läkaren kommer in och talar om att allt ser bra ut och påminner mig om att jag minsann ska på återbesök om ett år. Hon går igenom några punkter på ett papper kring vad jag får och inte får göra efter dagens kirurgi. Jag lyssnar, ställer frågor och får sedan gå hem.

Något ostadig men på gott humör beger jag mig direkt till favoritcaféet på Klara Norra Kyrkogata, beställer en smoothie och slår upp dagens kurslitteratur. Mellan två böcker ligger papperet med instruktioner från nyss nämnda läkare och snabbt inser jag dess potential som anteckningsblad (glömde blocket hemma). Jag tar upp arket och ögnar slappt igenom raderna, jag vet ju vad som står liksom. Trodde jag. Längst ner, likt det finstilta i en slug bipacksedel, står det som ingen sa någonting om: jag får inte träna på tre veckor.

Detta innebär (om jag räknat rätt) drygt sex missade fotbollsmatcher, ingen Nautilusträning, noll bassänglängder vid Tyresös kommunala simhall, inga snabba ryck uppför Malmskillnadstrappan och inte en tillstymmelse till freesbee-kast på Gärdet. Är fruktansvärt arg, frustrerad och ledsen över detta. Jag som hade börjat ana musklerna, jag som hade kommit igång!

Självklart följer jag anvisningarna, ska inte annat än powerwalka framöver. Får fokusera på att äta atletisk (typ hälsosam) mat och träna lite lätta knälyft framför TV:n kvällstid. Men ändå. Besvikelsen är stor. Som något slags plåster på såren kan Ni som inte lämnade över buketter igår passa på att göra det nu. Gå in på www.blomsterbud.net eller www.chokladogram.se. Min adress är: Kammakargatan 36 (2 tr) 111 60 Stockholm. Ni kan lämna leverantörerna mitt telefonnummer, 070-39 14 872, eftersom byggnaden har dubbla portkoder.

På tal om TV så rekommenderas, som alltid, programmen Kobra, Debatt (Josefsson lämnar äntligen – förhoppningsvis till Sverker Olofsson), repriserna av Halv åtta hos mig, Hjälp! Jag är med i en japansk TV-show och Uppdrag Granskning (det omtalade avsnittet om den otillräckliga äldrevården finns nu på SVT Play). Hej.

Hemtenta 18/5 - 26/5

2009-05-18T15:20:00.005+02:00

Från och med nästa nummer medverkar Happy Songs i tidningen Femte Statsmakten. Det känns kul och lite sådär klassiskt vårfräscht.

Vecka 21, som idag inleddes med en regntung måndag, ägnas uteslutande åt hemtenteplugg. Ämnet är svensk modern historia och även det känns ganska fräscht.

Veckans tips för de som annars är lite mer lediga kvällstid är designhögskolan Beckmans vernissagefest på Berns ikväll. Gratis entré, rabatterade priser i baren och mingel med Veckans Granne från Kammiskollektivet!

Avslutningsvis; snart presenteras Årets Läsarundersökning här på Happy Songs, något att se fram emot! Ciao så länge!

Ett litet tillägg: I morgon opereras jag under narkos kl 09.30. Varför vägrar jag naturligtvis säga men Happy Songs-sympatisörer, fans och supportrar får gärna dyka upp med blommor (och choklad!!!) vid entrén till Läkarhuset Odenplan kl 12. Under helgens matcher kom sammanlagt en (1) HS-läsare och hejade. Det här går bara inte. För att säkra bloggens framtid krävs aktiva läsare som ställer upp för laget. Jag har sagt det tidigare och säger det igen: en för alla - alla för en.

JMK Junited 0 -1 FC RHK

2009-05-16T14:17:00.007+02:00

Matchrapport 2009-05-16, kl 14:30.
Fotbollspremiär för säsongen, JMK Junited mot FC RHK. Vi var, särskilt på mittfältet, hårt pressade men stundtals var det faktiskt en rätt jämn match. Undertecknad bredsidade bort ett klart vristläge i straffområdet, placeringen blev viktigare än kraften. Målvakten räddade.

I dag chockades jag även av min brist på flås. Gick inte heller upp och mötte bollar på hörnor som jag minns att jag var rätt haj på för inte allt för längesen. Men jag är otroligt peppad på att bli bra på att lira boll igen - här ska tränas! Nya benskydd är inköpta, i morgon väntar FC Turismo kl 13. Blir det nåt tifo eller?

I huvudet på Happy Songs-redaktören

2009-05-15T20:13:00.022+02:00

Det har varit en intensiv vår vid Karlaplan. Min första (och, fingers crossed, långt ifrån sista) termin vid JMK har precis tagit slut och tillsammans med en halvslapp hemtenta i historia taggar jag nu ner och ser tillbaka. Har lärt mig så sjukt mycket. Med risk för att låta lite väl metaforisk vågar jag påstå att jag låtit riva ner mitt korthus till skrivande och cementerat en ny grund och därefter lagt de första verkligt viktiga tegelstenarna.

I ljuset av mina nya perspektiv kollade jag igenom en del grejer jag gjort genom åren och insåg otrevligt snabbt att jag, i alla fall i de journalistiska sammanhangen, varit en rätt usel skribent. Fram till sommaren 2007 var researchen för klen, frågorna för oengagerande och publiciteten viktigare än sakfrågan. Överlag var jag då en rätt trulig tjej som dessutom skrev en hel del skit. Jag tänkte om, skärpte till mig och efter det blev texterna vassare. Men dispositionen var emellanåt riktigt bedrövlig. Och vilka mellanrubriker. Men det var inget jag tänkte på då. Ni vet hur man resonerar, "man kan ju skriva". I USA ett år senare gavs jag fria tyglar men de två tidningarnas ingresslösa mallar ställde naturligtvis till det för mig. Och artiklarna tenderade ofta att luta åt krönikehållet och min fascination för familjen Obama lyste ibland olämpligt mycket igenom raderna när jag rapporterade från presidentvalskampanjerna. Men nu, efter svettiga seminarier, granskande av källor och intervjuteknik på JMK våren 2009, börjar saker och ting äntligen falla på plats.

Det trevliga är att vi på Happy Songs under terminen även fått ett nytt karriärstänk. På väg ut från Svenska Dagbladet härom veckan (nästlade mig in på ett studiebesök) slogs jag av att svensk dagspress inte längre är det som tilltalar mig mest. Att jobba informativt inom myndigheter, skriva för fackliga medlemstidningar och amerikanska intranät låter ju nog så intressant. Det viktiga är att faktiskt få ut något av insatsen. Och att det man gör fyller en större funktion än att bara uppdatera mottagaren på information. Läsaren ska banne mig få tänka till också! Vikten av att på allvar påverka förstod jag när jag kom tillbaka från det där feta landet i väst. Möjligen låter jag nu som den arga 17-åring jag en gång i tiden var men samhällsstrukturen är betydligt ofräschare än jag velat inse och jag har lovat mig själv att aldrig ignorera den med att påstå att vi ekonomiskt välmående har för svårt för att relatera till vår sociala back yard för att orka engagera oss i den. På tal om det, visste ni att drygt 300 000 barn (källa: SIDA) dör i år som en direkt konsekvens av finanskrisen? Inte kul alls.

Med detta sagt kan jag samtidigt meddela att jag idag sa upp mitt medlemskap i Amnesty för att jag helt enkelt inte har råd. Som Ni förstår är det där med att bry sig inte helt okomplicerat.

Övriga nyheter: I morgon kl 11:00 spelar jag match med JMK Junited (mot FC RHK) på Gärdet (bakom Filmhuset). Kom gärna förbi med nåt slags tifo och heja! (Mer info om min återupptagna fotbollskarriär kommer inom en snar framtid här på bloggen.)