Redaktionen meddelar.

Härmed uppmanas samtliga läsare att ha fortsatt tålamod vad avser uppdaterandet här på Happy Songs For Happy People. Pga en ohyggligt hektisk inledning av höstterminen har administreringen varit minst sagt usel lately men samtliga redaktionsmedlemmar beräknas vara på plats igen i morgon onsdag (27/8) ca 2 pm. För akuta ärenden når Ni oss tills dess på +1 309-335-8722 eller per mail emkv0001@student.umu.se, ekvennberg@monm.edu. Ciao så länge!

Chicago

Efter några hyggliga semesterdagar i Stockholm åker redaktionen nu västeråt. En termins studier av media och statsvetenskap i the windy city väntar och ambitionerna, men framförallt förväntningarna, liknar gårdagens fantastiska tennisprestation av Aspelin och Johansson i de olympiska spelen. Norah Jones sjöng I'm feeling the same way all over again på en av sina bättre fullängdare för några år sedan och visst känner man lite så när man här i gate F58 en halvtimme innan avresa lyckas diagnostisera den där resfebriga känslan i magen. Den påminner om peppen på Heathrow inför fotboll och knegande i Britain med bästa vännen (denna gång åker man dock helt allena - spännande!) men istället för Premier League, Guinness och fish n chips blir det soccer, presidentval och 100 sköna grejer till. Nice one, bruvva!

Norah Jones - Feeling the Same Way

GÄSTBLOGGARE: ”Jabu, you must behave yourself”

År 2007 var ett på många sätt märkligt år. Och tragiskt. Men att allt skulle bli så fruktansvärt fel kunde nog ingen riktigt ana, i vart fall inte jag eller lillasyster när vi på Värendsvallen följde hur ett offensivt uddlöst Öster förgäves försökte slå hål på ett defensivt men stundom giftigt kontrande Degerfors förra sommaren. Tunga, mörka orosmoln hade uppenbarat sig över våra huvuden. Vi såg dem i likhet med alla andra men hoppades att det var ett tillfälligt, övergående mörker och att solen snart åter skulle gå upp i öster. Men det var det inte och det gjorde den inte. Into the abyss.

Matchen, en fotbollsmässigt slätstruken historia, slutade 0-0 men atmosfären på klassiska Värendsvallen motiverade egentligen på egen hand inträdeskostnaden: Här har Öster avverkat 32 allsvenska säsonger och bärgat fyra SM-guld till Växjö, varav det första som nykomlingar år 1968, en bedrift inget annat lag mäktat med att upprepa sedan dess. Det var här som lagkapten Tommy Svensson en kylig novemberkväll år 1976 och redan då märkbart tunnhårig skakade hand med Barcelonas lagkapten, en viss Johan Cruyff, inför den stundande sammandrabbningen i UEFA-cupen. Det var här som Stig Svensson under sina 46 år som ordförande förvandlade ängagänget från stadsdelen Öster till Sveriges bästa fotbollslag, ett lag som stundom hade landslagsspelare i varje lagdel, för att sedan och mindre hedrande bli av med ordförandeskapet under närmast kuppliknande förhållanden när efterträdaren, pappas gamle klasskamrat Carl-Gunnar Rönn, till och med berövade honom nycklarna till kansliet. Det var också här som GAIS besegrades med makalösa 9-0 i en allsvensk seriematch en varm sommardag år 1992 efter bland annat tre mål av Hans Eklund inom loppet av tolv minuter i andra halvlek. Tränaren Hasse Backe mönstrade ett skickligt lag den dagen, eller vad sägs om en startelva som förutom nämnde Eklund också innehöll Peter Wibrån, Stefan Landberg, Ulrik Jansson, Jesper Jansson och Janne Jansson, alltsammans förstås kryddat med den spektakuläre clownen Pål ”the Wall” Lundin längst bak.

Ovan: Tommy Svensson (till höger), som vunnit SM-guld både som spelare och tränare i Öster och som även var Sveriges förbundskapten när VM-bronset säkrades i USA år 1994, skakar hand med Johan Cruyff före avspark.

Allt detta är historia nu. And those were the days. Men vi som älskar Öster glömmer den aldrig, det finns ju så mycket att minnas och så mycket att vara stolta över. Vi är nog många som ännu inte återhämtat oss från chocken, trots att det snart är ett år sedan Öster degraderades och förpassades ut ur svensk elitfotboll: för första gången på 52 år är vår förening inte längre representerad i någon av landets två högsta serier. Och motståndarna, som vi haft så många duster med genom åren, heter inte längre IFK Göteborg, Malmö FF eller AIK utan istället Lindome, FC Trollhättan och Torslanda IK. Att sedan lillebror från brofästet leder Allsvenskan och har utomordentligt goda förutsättningar att kunna bärga sitt första SM-guld i höst gör knappast förvirringen och den alltjämt påtagliga känslan av vanmakt mindre. Ur led är tiden.

Degraderingen har givetvis inneburit ett ekonomiskt bakslag i mångmiljonklassen, en spelarflykt utan like och ett sportsligt trauma av en dimension som Växjö aldrig tidigare upplevt. Men allt har inte varit av ondo. Förvisningen till lingonserien har tvingat stadens stolthet att börja om på nytt och åter satsa på lokala talanger med rötterna i Kronoberg. Just detta, att gräva fram talanger ur den småländska myllan för vidare förädling i de anrika och förpliktande röd-blå färgerna, var Stig ”Mr Öster” Svenssons specialitet och det är därför extra glädjande att vårens stora utropstecken heter Stefan Karlsson och är fostrad i Växjö Norra IF. Inför höstens matchande har också riskkapitalbolaget Östers Support AB åter öppnat plånboken och ordnat tre nya spelare som ska svara för spetskompetens, framförallt offensivt. Axel Johansson, en ung och lovande 19-årig forward med 25 pojk- och juniorlandskamper på meritlistan, kommer närmast från Brommapojkarnas plantskola och har knutits till Öster på ett 3,5-års kontrakt samtidigt som de båda sydafrikanerna Skuru Mandla och Jabu Mahlangu lånas med optioner under hösten. Jabu Mahlangu, som spelade samtliga tre matcher för Sydafrika i VM 2002, har redan, i sin första seriematch för Öster, visat sig vara ovärderlig som offensiv mittfältsmotor och håller tvivelsutan hög allsvensk klass. Men han är också något av ett problembarn vilket föranledde den sydafrikanske presidenten Thabo Mbeki att, när han skakade hand med spelarna inför avresan till VM-turneringen i Sydkorea/Japan år 2002, säga: ”Jabu, you must behave yourself”. Om Jabu gör just detta så kan nog hösten bli riktigt angenäm för ett fotbollslag som påbörjat vandringen hem. Det är dags för solen att åter gå upp i Öster.

Karl Kvennberg

Ovan: Ett glädjeämne i dagens Öster, skyttekungen Tomas Petry har under vårens 13 seriematcher producerat hela 11 mål och får nu sällskap av nyförvärvet Axel Johansson på topp.

U2 - Beautiful day

Sommaren som försvann del 2

I del 1 möttes Ni av en bloggare som upprörts över den uteblivna ledigheten sommaren 2008. Pga. administrativt fix, knegande och träning ansåg vi oss inte ha sett av den verkliga sommaren, de där slöa bokläsande dagarna Ni vet, och det gnälldes och klagades som aldrig förr. Därför är nog en lättare korrigering på sin plats. Vi har nämligen minsann haft semesterliknande lägen emellanåt, speciellt i början av juli, och vill därför balansera den något bittra tonen i föregående inlägg med en något mer positiv i del 2 där vi nedan, till tonerna av den alltid så muntra Bobby Gillespie, publicerar lite ett utdrag bilder.

Förutom att fota schyssta solnedgångar som ovan har redaktionen hunnit med åtskilliga barbeques...

...där buffén oftast erbjöd generös laxtuggor...

...som tillsammans billigt sommarvin smakade riktigt stort. Kladdkakorna, tiramisun (underbara mascarpone...) och pannacottorna efteråt blev pricken på ett redan fetstiltat och understruket i. "We all like a bit of cake" som Marjorie Dawes i Little Britain glatt skulle sagt.

Vidare har vi besökt den på bloggen erkända chokladbutiken Boutique de Chocolat i Gamla Stan, Stockholm. Trots påtaglig frånvaro av Thorntonsprodukter varade besöket länge.

På tal om aptitliga ting har det även flugfiskats (värt att här poäntera är att HS tar kraftigt avstånd från det ryck- och bulefiske som Uppdrag Granskning uppmärksammade i en dokumentär tidigare i år) i en fors där även läsarsignaturen Snygg-P som av en händelse stod och kastade loss.

Tillsammans besökte vi ett samiskt museum...

...vilket fick mig att ägna en, i och för sig något diffus - men uppskattande, tanke åt konstnären Nils Nilsson Skum (1872-1951) , jo han hette faktiskt så, och min barndoms favoritfotograf Sven Hörnell (1919-1992).

Även en viss smålänning gjorde sig påmind...

Förutom dagar i fjällen och Stockholm har undertecknad vid den alltid (på såväl gott som ont) så välbesökta Bistro Bar Brygga i Luleå, som från den här vinkeln i och för sig kanske inte ser alltför välkomnande ut, arrangerat reunions med folk från förr...

...däribland Rikard som även visade sig vara en av alla "nyfrälsta" Happy Songs-läsare.

I schysst sällskap hanns det även med en del bra musik. Förutom Håkan (betyg 10/10) fick även Lars Winnerbäck (betyg 8/10) de små hårstråna i nacken att resa sig - något som jag den här sommaren endast trodde var Östers IF förunnat (mer om de senaste nyförvärven levereras förresten med besked på fredag).

Winnerbäck-konserten fotades som Ni ser väldigt kasst. Kvaliteten på festivalmaten var desto bättre. Vet att käket vid första anblicken ser bedrövligt ut men det kcal-indränkta brödet, tillsammans med diverse skaldjur, rom och gräddfilsröra, landade skönt i magen.

Det gjorde däremot inte sockervadden dagen efteråt, som tillsammans med en fjantig pose och efterföljande karusellåk, blev lite för mycket för mitt känsliga solar plexus. Diskret landade en yr Happy Songs-spya i Luleälven vilket kunde ha undvikits om jag bara varit litet mer klok och dragit lärdom av de illamående Gothia Cup-somrarna på Liseberg i mitten av 90-talet. (Ni får ursäkta den kanske onödigt detaljerade informationen.)

Rundar av med en bild på lite välpressad kakao. Trogna läsare har vid det här laget troligen noterat att choklad (framförallt mörk) har varit ett ständigt återkommande ämne här på bloggen sedan HS-starten i januari 2007. Och värre lär det bli. I samband med kommande Chicagohöst får jag ju nämligen tillfälle att bekanta mig ytterligare med detta livets goda, främst i flytande form, thanks to Starbucks.

Sist men absolut inte minst; missa för allt i världen inte intervjun med Robyn (stor HS favorit) i Svt's Kobra i morgon kväll. På tal om Svt så utdelas härmed även en eloge till Johan Candert för den tredelade succéserie Vägen till OS där till och med Emma Green gavs en personlighet. Tummen upp! Nu dags för Tv8 och ett gäng gurkstänger, cheers så länge!

Primal Scream - Beautiful summer