Sommaren som försvann del 1

Ordinarie personal är nu åter på plats vid den för närvarande något stökiga Happy Songs-redaktionen och vi inleder veckans bloggande med en nostalgisk bild från norr. Normalt sett såhär års är undertecknad behagligt utvilad, hög av höstambitioner och på det klara med vilka Bianco Footwear-stövlar som skall inhandlas inför terminsstarten men i år känner man sig snarare omtumlad, för att inte säga skakad - sommaren gick ju nåt så vansinnigt fort! Och jo för tusan, jag vet. I de halvdant inredda fikarummen på Sveriges alla arbetsplatser konstateras just detta av återvändande semesterfirare nu i dagarna. Man klagar på uteblivna solstrålar, saker som inte hanns med, chefens tre extra veckor och Gud vet vad. Men det där är ju egentligen bara hederlig gammal kollege-jargong, eller hur? Jag brukar få höra att jag skall undvika att göra eget resonerande allmängiltligt men nog anser la de flesta semestern ha varit rätt lagom och skulle under lättare påtryckningar mest sannolikt våga erkänna att en viss rastlöshet infann sig de sista dagarna?
Själv brukar jag aktivt hänga med i klagotugget framför kaffemaskinen men pga. dubbla heltidssysselsättningar (knegande/pappersfix/visum/admin/inrikesresor/ livemusik/fotbollsträning) har juni- och julidygnen, ursäkta metaforen, totalt löpt amok i avseendet ledighet. Tydligast märks detta i säsongens pockethög som knappt vidrörts. Snittade Mohsin Hamids Den Ovillige Fundamentalisten för inte så längesen i och för sig, återkommer framöver med en kortare recension - underbara rader!

Som läsare kan man naturligtvis även inom kort förvänta sig en rapport av vad redaktionen egentligen sysselsatt sig med lately, vi har schyssta jpg.upplevelser i mängd att dela med oss av, men pga. tidsbrist, as usual, nöjer vi oss för idag med Dagens sallad nedan.

Avslutningsvis, Ni som undrar över Gästskribenten och Praktikantens egentliga roll denna sommar kan pusta ut nästa vecka. Likaså Ni som undrar vad Happy Songs egentligen anser om Christoffer Fjellners Pride-initiativ, CNN's märkliga Keane-kommentar, Blanka Vlasic, de småländska hjältarna på Värendsvallen och Lykke Li. Cheers så länge!


Beginners - Granada

Let the games begin!

***Följande inlägg är skrivet av Happy Songs sommarvikarie. Vidare meddelas härmed även att Månadens Läsare för juli månad tilldelas just signaturen Thurn som därmed gör segern av Happy Songs läsartävling 2008 fortsatt oviss. /Den semesterlediga redaktionen som tackar Vikarien för ett stabilt, klokt och välformulerat (samt välavlönat) blogginhopp.***

Som tidigare utlovats kommer här lite OS-försnack, det listas favoriter och floppar samt de som förtjänar medalj allra mest, jag tror vi börjar där faktiskt. Ovan ser vi Jörgen Persson, utsedd till den mest underskattade idrottsmannen i Sverige genom tiderna. Alltid i skuggan av J-O och den person som jag unnar en OS-medalj allra mest i den svenska truppen.

Mannen har praktiserat och dominerat sin sport i Sverige i över 20 år. Tagit VM-medaljer på löpande band, fått bragdguldet och kommit fyra i OS. Efter en fantastisk turnering förlorade han de avslutande kamperna i OS i Sydney för ungefär åtta år sen. Bittert.

Tre andra Thurn-favoriter:

1. Therese Torgersson och Vendela Santén (fd Zackrisson). Ett av många hopp i segling. Tog brons 2004 i 470-klassen och jag hoppas verkligen på ny medalj i Peking.

2. Therese Alshammar, simning. Världstjärna som är bättre än nånsin. Otroligt bra på det hon gör. Kan bada i sin medaljsamlig, dock saknas OS-guldet. Tvåa 2000 och fyra 2004. Nu blir det guld, hon har lärt sig av sina misstag.

3. Jonas Björkman, tennis. Sista chansen till en medalj då han gör sitt sista år på touren. Kan definitivt blanda sig i toppen i dubbel där jag dock tror att två amerikaner kommer att stå högt upp. Vi skall dock komma ihåg att en favorit sällan vinner OS, Björkman kan skrälla.

Vilka kommer floppa då? Jag tror definitivt friidrotten kommer vara mindre framgångsrik än föregående OS, det är väl egentligen ganska låga odds på det. Varken Carolina Klüft eller Christian Olsson kommer att ta guld pga grenbyte och skador. Emma Green vet jag inte varför vi skickar till OS med tanke på att gymnasten Wagner inte fick åka. Skandal.

Wissman hoppas vi på men är otroligt imponerad om han lyckas lika bra som i VM förra året. Holm och Kallur kan ta guld, ingen annan lär vara i närheten. Det kanske endast blir en medalj i friidrott vilket får anses som ett misslyckande.

I övrigt då. Det skall bli väldigt intressant att följa fäktningens Emma Samuelsson, en ung Göteborgstjej för framtiden men som redan säkert kan ställa till en del problem för mottävlande. Handbollstjejerna kan en bra dag ta medalj, de har i alla fall förbundskaptenen till det. Ulf Schefvert är kung.

Håkan Dahlby sägs av media vara vårt största guldhopp i Peking. Jag vet egentligen ingenting om dubbeltrap eller annan sportskytte men två gånger vart fjärde år blir man i alla fall påmind om att sporten finns och vad jag snappat upp vet jag att Håkan är bra på det han gör. Dock minns jag från Athen att Ahmed Al-Maktoum från Förenade Arabemiraten var i en klass för sig, och tävlar han i Peking lär också Håkan få det svårt att ta guld. Ahmed missade inte många skott, mycket imponerade.

Hur som helst skall det bli otroligt roligt med ännu ett sommarspel, det var ju trots allt fyra år sen sist. Heja Sverige!

Till sist:

Läsvärd artickel signerad Marcella Mravec, klicka här och läs om KUNG-SIDLEDS!

Jag har inte nämnt något om Premier League under hela två veckor men det som händer i england nu kallas mycket riktigt Silly Season. Verkar dock bli en intressant säsong. Jag avskyr topp 4.

Nu blir det riktig semester, Thurn tackar för sig, på återseende.

En midsommarnattsdröm - Håkan Hellström

EM - Vad var det som hände egentligen? Del 2

Svensk fotboll och alla dess anhängare står i stor tacksamhetsskuld till mannen ovan. 74 landskamper, 30 mål. Markus Allbäck. Tyvärr fick han endast göra ett halvhjärtat inhopp i sin sista landskamp, mot Ryssland på Tivoli Stadium i Innsbruck. Borde inte Allbäck fått fler minuter i EM?

Nedan följer kommentarer från alla Sveriges matcher i EM-slutspelet i Österrike. Vi börjar från början med Grekland.

Sverige-Grekland 2-0. Det går ju inte att få en mycket bättre start. Flertalet fans, experter och fotbollstyckare var riktigt nervösa inför Greklandsmatchen, de regerande mästarna. Dock hade ju Sverige full kontroll, eller?

Jo, Greklandsmatchen är tagen som ur en instruktionsbok hur man förvaltar sina första 90 minuter i ett EM-slutspel. Sverige spelade lugnt och metodiskt och Daniel Andersson löpte som ingen annan. Det var riktigt roligt att se ett så kompakt svenskt försvar, från anfall ner till Isaksson. Speciellt roligt var det att se Svensson och Andersson på mitten, vilket jobb! Målchanserna kom och Zlatan fick äntligen göra mål i landslaget igen (han hade ju i och för sig fått fler chanser om han inte tackat nej tidigare). Och vilket mål sen, det "lilla" spelet från Henke är magnifikt (sett över hela turneringen) och avslutet kan ni, super. Sammanfattningsvis en genuin laginsats som gav mersmak och lyfte förväntningarna ytterligare.

Sverige - Spanien 1-2. Jag har nämnt det tidigare, två riktigt olyckliga skador gör att matchen blir än svårare. Med Chippen och Alex försvann 150 landskamper. 150. Det är mycket rutin det. Sverige gör dock en av de bästa halvlekar i modern tid (säg under lagerbäcks tid). Första halvlek är magnifik, ett enormt jobb av mittmitt igen och därbak är ingen direkt dålig. Nillson är riktigt bra på vänsterbacken och Mellberg är precis den kung vi vill att han skall vara. Kollektivt misstag vid hörnan (3 spelare får inte rusa ut när det läggs en kort hörna, är säker på att någon inte hade läst på ordentligt) som ger Spanien 1-0.

I halvtid vet jag inte vad Lagerbäck sa. Men Sverige var som ett helt annat lag. Visserligen borde inte Rosenberg fått beträda banan men han hade väl sett het ut på träning, men Sverige borde ändå kunna göra det bättre i andra halvlek. Så här i efterhand slår det mig att det var kanske Spanien som kom ut som ett helt annat lag och verkligen visade var skåpet skulle stå. Vi blev kanske utspelade för att de är så förbaskat mycket bättre, men jag köper det inte riktigt. Mellberg var planens kung, utan honom hade det blivit mål tidigare, dock gör han ett misstag som resulterar i mål. Ridå.

Efteråt kändes det rätt ok ändå, Spanien var ju bättre och förtjänade målet. Men det som slog mig när jag vakande efter att ha sovit på saken var Sveriges usla spel. Ett sms till Sverige bekräftar vad jag kände: "Ju mer jag tänker på det gör S en ganska usel andra halva. Första är kanon, andra kalkon. Utspelade från minut 46. Försvaret är iofs bra hela matchen. Vi kan åka nu, det är min känsla" Så var det, och jag är inte säker på ifall Allbäck hade gjort någon skillnad istället för Rosenberg.

Sverige - Ryssland 0-2. Vi blir utspelade i 90 minuter. Isaksson är godkänd, Ljungberg vår bästa utespelare men det var en riktig pina att sitta på läktaren och se skiten. Speciellt bredvid ett antal ryssar. Den ryska nationalsången var kvällens höjdpunkt.

Sammanfattningsvis vill jag klargöra en sak som rör rutin, ålder och fotbollskunskap. Jag blir så trött på sånt här. Visserligen är det min "favoritkrönikör" som skriver en hel del bra saker men det där gillar jag inte. Jag har redan sagt mitt om den svenska truppen, det finns ingen svensk fotbollsspelare (varken född 58 eller 98) som platsar i den svenska truppen förutom de som var på plats i Österrike. Sveriges fans måste börja inse att svenskar i allmänhet utvecklas ganska sent. Vi kommer aldrig få in en 17-åring i en trupp. Våra gener fungerar så. Kommer det någon under 20 beror detta på att det är extrema talanger som har fostrats rätt, exempel på det är Tomas Brolin. En talang utöver det vanliga, så kom han också in i världslaget.

Dock kanske vi skall ändra den svenska modellen något, slussa in talangerna i superettan och allsvenskan tidigare. Malmö FF är denna säsongen ett bra exempel. Att detta inte gjorts tidigare är inte Lagerbäck/Andersson fel, deras uppgift är att ta ut den bästa truppen, ingenting annat. Slutligen: en spelare på 30 år är oftast bättre än en spelare på 22 år, det stavas rutin.

Avslutar med något som blev veckans låt i rum 34 på Fancamp. Inför Ryssland vara alla eniga om att detta gällde. Därför kommer Bee Gees med Stayin Alive. Håll till godo.

Staying alive - Bee Gees

EM - Vad var det som hände egentligen? Del 1

Ovan ser vi Roland Andersson och Lars Lagerbäck. Sveriges mest kompetenta fotbollstränare, i alla fall när det gäller landslag. Det är många som, i flertalet år, klagat och gnällt över deras sätt att coacha fram Sveriges mest folkkära landslag. Speciellt när Sverige har förlorat en viktig match, men ofta i andra sammanhang också. Många tycker nämligen "de tar ut fel lag, alexandersson spelar ju"...

Nedan följer min berättelse från ett ganska kallt Österrike (i alla fall om natten), vad som egentligen hände. Borde Sverige gått vidare, var det ett fiasko? Men innan vi börjar är det dags för ett gult kort, går utan att blinka till Emma Kvennberg som visade stor okänsla och oförståelse vid låtvalet till föregående inlägg. Visserligen valde hon en bra låt men skriver man om "The Boss" skriver man om "The Boss", han är inte engelsman Kvennberg. GULT!

Nu till EM. Fråga: Är det någon spelare vi saknade i EM-truppen? Tog Lars-Roland ut rätt trupp?

Thurn Tycker: Helt rätt trupp. I min EM-trupp, som togs ut 5 min innan Tv4:s sändning, då jag lite kaxigt sa att truppen är väldigt enkel att ta ut till en kollega vilket föranledde att jag fick printa ner en, hade jag endast två förändringar. Den ena heter Peter Larsson i Halmstad som jag tyckte skulle gå före Andreas Granskvist. Den andra heter Kennedy som jag hade istället för Henke Larsson då jag trodde det var slutspelat för Henke. Därför ser jag det bara som ett "fel" (Kennedy var ju 24 man) och att ha fel på en fjärde back som ändå inte får spela spelar mindre roll tycker jag. Truppen innehöll de bästa fotbollsspelarna i Sverige och inget annat.

Fråga: Gör Sverige ett bra EM? Varför tar vi endast 3 poäng och åker ur innan det roliga börjar?

Thurn Tycker: Sverige gör ett ok EM, bra är att ta i. Vi gör 3 bra halvlekar men också 3 riktigt dåliga halvlekar. Vi är inte ens nära mot Ryssland i sista matchen vilket gör att vi inte kan vara helt nöjda. På det sättet vi avslutar EM blir det bara ett ok EM, en förlust med bra spel mot Ryssland hade kanske givit ett bättre betyg.

Vi förlorar för att vi har en ganske tunn trupp, vi klarade inte av skadeläget. Min förhoppning var hela tiden att Tobbe skulle kunna spela, han är kanske vår absolut viktigaste spelare men det är inte därför vi förlorar. Vi förlorade eftersom vi hade ett andraalternativ på vänsterbacken, ett tredjealternativ på högerbacken, ett andraalternativ på mittmitt samt ett tredjealternativ på höger mittfält. I ett land som Sverige klarar vi inte av skador på så många positioner.

Jag är helt säker på att startelvan hade sett ut som så här om samtliga hade varit friska. Isaksson, Nilsson, Mellberg, Hansson, Edman, Chippen, Svensson, Linderoth, Ljungberg, Zlatan, Henke. Att nu Edman blev skadad i våras kan man leva med, Nilsson gjorde det riktigt bra på vänsterbacken men att Alex blev skadad och inte kunde spela varken back eller mittfält är en av anledningarna till att vi förlorade.

Fredrik Stoor var inte mogen för ett EM-slutspel. Många har inte lagt märke till det men det är faktiskt han som orsaker hörnan till Spaniens 1-0 mål, helt i onödan. Med en rutinerad Alexandersson (fd. Evertonian, Toffee-referensen på CV't imponerar internationellt, red anm.) hade det inte blivit hörna i det läget. Dock hade säkert Spanien gjort mål någon annan gång, vi kanske skall tacka för att det blev den matchbild i första halvlek som det blev tack vare tidigt 1-0 mål.

Sebastian Larsson då, ropar säkert någon. "Han är ju för helvete ordinarie i PL och har en fantastisk högerfot!" Om han är så bra, tror ni inte Lagerbäck hade tagit ut honom? Jag är säker på att en frisk Alexandersson (allt annat lika i den skadefria startelva jag lagt upp ovan) hade varit andraalternativet på högermittfält. Johan Elmander var tredjealternativet. Sebastian Larsson nr fyra! Det krävs mer än en bra högerfot för att spela i landslaget, i Lagerbäcks landslag spelar rutin en väldigt stor roll. Det gäller att kunna spelet, veta hur den svenska modellen fungerar. Jag håller med, om man inte vet vad som gäller på banan spelar det inte någon roll hur bra högerfot man har.

Det var allt för nu, håll utkik efter del 2 kommande dagar!

The Rising - Bruce Springsteen

The Boss!

***Följande inlägg är skrivet av Happy Songs sommarvikarie. Vidare meddelas härmed även att Månadens Läsare för juni månad tilldelas signaturen Pecka som därmed leder Happy Songs läsartävling 2008. /Den semesterlediga redaktionen***

Återigen dags att, som vikarie, tycka till i några välformulerade blogginlägg. Det utlovas fotbollssnack med en rapport om vad som egentligen hände i Österrike, OS-försnack men framförallt en hel del Happy Songs, idag med Bruce Springsteen.

Innan vi början vill jag dock rikta ett stort tack till Peter "Päkka" Johanssons inlägg från EM, där både laguppställning, bilder och dispsition men framförallt formulering håller riktigt hög klass. Ett minne som blir starkare ju fler gånger man läser texten och en resa som växer för varje dag som går. Det var riktigt trevligt i Österrike, mer om det i kommande inlägg. Nu till en annan fest.

Ingen i Sveriges befolkning (jo, en kanske) kunde vill missa att The Boss tillsammans med E Street Band var i Göteborg i helgen. Det var en riktig fest, en urladdning utan dess like, precis som det brukar vara när bossen är på besök. Det har i alla fall 116 000 förstått, naturligtvis var det utsålt på båda konserterna.

Det är svårt att önska sig en bättre helg. Två klockrena konserter med bra plats (bilderna får intyga detta). Jag kommer i sig inte orda så mycket av konserterna utan det får räcka med att ta ut en "Thurn Topp Tre", idag över de tre bästa låtarna (versionerna) vi fick höra i helgen - en helg som skall enligt mig visa sig vara den sista i Sverige för ett fulltaligt E Street Band, tyvärr...

Thurn Topp Tre

1. Drive all night. Inte spelad live i fulltalig skala sen 1981. En fantastisk version med två utomordentliga saxsolon av Clarance, otroligt bra.

2. Backstreets. Hiding on the backstreets, hiding on the backstreets. En önskning som gick hem hos Bruce, aldrig hört den live tidigare varför den går in som en start tvåa!

3. Atlantic City /Bobby Jean. Jag trodde inte att Atlantic City gick att göra så mycket bättre än versionen på dvd:n "live in NYC" men den var sagolik, fredagens bästa. Att Bobby Jean går in som delad trea är ett styrkebesked, världens bästa farvälbrev har det kallats, jag bjuder på avslutningen nedan. Tack Bruce, hoppas vi ses igen!

Now we went walking in the rain talking about the pain from the world we hid

Now there ain't nobody nowhere nohow gonna ever understand me the way you did

Maybe you'll be out there on that road somewhere

In some bus or train traveling along

In some motel room there'll be a radio playing

And you'll hear me sing this song

Well if you do you'll know I'm thinking of you and all the miles in between

And I'm just calling one last time not to change your mind

But just to say I miss you baby, good luck goodbye, Bobby Jean

Morrissey- The world is full of crashing bores

The elegance of Lady Thatcher

Till skillnad från höst- och vårterminerna då jag har ett närmast äktenskapligt förhållande till främst kurslitteratur och studierelaterat material så snittar jag sommartid ohyggliga mängder skönlitterärt och tjocka magasin. Emellanåt, åtminstone en tre-fyra gånger per sommar, händer det att jag hittar det där reportaget som får mig totalt på fall. För någon vecka sedan var det Illustrerad Historias rader om den minst sagt märkliga FBI-chefen Hoover och igår eftermiddag fick jag på Arlanda anledning att återigen känna gåshuden på armen. Över en rätt fräsch bit choklad, frukt, sparrissallad och kaffe (se ovan) öppnade jag nämligen försiktigt upp senaste numret av Vogue där man på framsidan stolt annonserat att Lady Margaret Thatcher, en av mina verkliga stilförebilder, minsann poserar på mittuppslaget i detta för övrigt helt lysande magasin. Maggie gjorde mig inte besviken. Oavsett om man hyllar eller likt Hefner hånar hennes politiska förehavanden kan vilken working class hero eller Hökmark som helst konstatera det uppenbara – kvinnan har stil.

"She doesn’t do casual [says Mrs Crawford, her friend and dresser] – I have never seen her in trousers, ever. At weekends she still favours a plain shift dress or a twinset."

Nu dags för veckans Tummen upp och ner!

Tummen upp:

1. Svenska Dagbladets ledarblogg länkar till en artikel jag skrev om syndikalisten Niklas Svenlins engagemang för ett porrfritt campus i Umeå. Jag problematiserade då konsekvenserna av ett utbudssållande av tidningar och drog ironiska paralleller till Bamsemiljöer. Såhär i efterhand kan jag tycka att jag, i synnerhet för att vara opartisk, var lite väl djärv i min formulering då jag, precis som Jenny Tunedal, egentligen är nåt så vansinnigt trött på just dessa 70- och 80-talister till .jpg-killar med kladdiga tangentbord och lack of dignity.

2. Veckans TV-tips: Studio Virtanen från Marstrand på Tv8!

3. Almedalsveckan på ingående, bloggen följer Ni här.

4. Årets sommarvikarie tar över bloggansvaret här på Happy Songs inom kort. Beräknad start är någon gång i början av nästa vecka men har Ni tur publiceras de första raderna redan nu på söndag.

5. Amerikanska ambassaden. Efter 90 minuters köande var jag en av dem som markerande himlade lite lätt med ögonen åt den överdrivet byråkratiska, nästintill DDR-liknande känsla som infann sig på plats men när jag idag, redan två dagar senare, har visumet (som dessutom gäller ända till december 2009!) i min hand är väntetiden med god marginal förlåten.

Tummen ner:

1. Jack Sugdens plötsliga bortgång. En stor tragedi för oss anglofiler med smak för diskbänksrealism från Yorkshire.

2. Svenska upplagan av fotbollstidningen FourFourTwo. Kände en klar oro redan när pressmeddelandet om en svensk version nådde min överfulla studentmail. Tippade då nämligen att det internationella magasinet förmodligen skulle försvinna ur de svenska tidningshyllorna, vilket jag nu kan konstatera blev fallet. Således vill jag att varje läsare som befinner sig i Britain med omnejd köper sommarens engelska nummer till redaktionen, vi betalar naturligtvis porto.

Det var allt från redaktionen denna vecka, nu tar vi semester! Cheers and ciao, Happy 4th of July!

I'm good, I'm gone - Lykke Li