Ingrid Bergman 1934. Foto: SVT

Fick höra på jobbet i dag, av två källor helt oberoende av varandra, att jag är lik en ung Ingrid Bergman i mitt nyklippta (och numera mycket korta) hår. Själv tycker jag snarare att jag, när jag kammar stråna bakåt, ser ut som Maria Abrahamsson från SvD och det är ju faktiskt hur coolt som helst! Återkommer med bilder om Öster vinner mot Åtvidaberg på torsdag, i annat fall får det vänta.

I kväll äter jag f ö Kesella med blåbär och ser Örnen har landat, en favorit. Ciao!

Bönner ä vi allehop!

Hemma igen efter några minst sagt schyssta dagar i Småland (Kronoberg!!!) och Skåne (Höör!). Blev dock något matt i sinnet när jag med egna ögon fick se konsekvenserna av stormarna Gudrun och Pär men gaskade snabbt upp mig när vi begav oss till Värdensvallen för att se Östers IF ta emot Degen.


Vi valde huvudläktaren framför Norra Stå vilket visade sig vara ett klokt beslut eftersom ösregnet gjorde entré i mitten av första halvlek. Att den förväntade trepoängaren förvandlades till en snopen etta (0-0) gjorde egentligen inte så mycket. För mig som normalt sett vistas i en miljö med uteslutande norrlänska stämmor var det nämligen hur kul som helst att sitta i en publik som högljutt, men framförallt på småländska, kommenterade händelserna nere på plan.

Morgonen därpå läste jag Smålandsposten och förvånades över det svala betyg som tilldelats Pavel Zavadil. Jag tyckte nämligen att han, tillsammans med Danielsson var helt OK. Teafore Bennet var däremot lite av en besvikelse.

Avrundar med en förklarande bild till Er som undrar varifrån mina föräldrar hämtade inspirationen till namnet "Kvennberg" som de valde framför sina egna efternamn när de gifte sig. Tycker det är ganska tufft faktiskt!



Klockan är nu 01:20 så det börjar bli läge att knyta sig, mitt sommarkneg börjar nämligen kl 07:00 och det gäller ju att vara på alerten. Ciao så länge!

Happy Songs redan tillbaka!

Mellanlandar för en dag i Umeå inför fortsatt tour söderut. Dagarna i Sant Vicenc, ett överklassens Britain lokaliserat vid Medelhavet, gjorde mig onekligen gott vilket brännan och en lättare viktuppgång skvallrar om. Har förutom diskreta men behövliga snarkningar i solen, EM-kvalmatcher, skålande och shopping snittat åtskilliga Tapas, feta fiskar och Full English Breakfasts.

Semesterns absoluta höjdpunkt infann sig dock inte på tallriken utan på flygplatsen Tegel utanför Berlin natten till måndagen. Läser för närvarande om amerikansk historia och satt obekvämt men intresserad tillbakalutad och bläddrade i en illustrationstät pocket av Bryn O’Callaghan när denna U.S Army-väska med tillhörande officer från Wisconsin slog sig ner bredvid.

Han kommenterade min bok och under de efterföljande timmarna talade vi Jamestown, Sitting Bull, John Wilkes Booth och Irak. I pensionsålder med ett res- och krigsregister innefattande de flesta av världens trasigare länder hade han, föga förvånande, kloka synpunkter varpå jag tog lite anteckningar. Officern hamnar, tillsammans med ett ensiffrigt antal personer, på min interna lista med Mitt ibland oss- människor som med erfarenheter och/eller sätt att snitta vardagen inspirerar.

Väl på Arlanda gjorde jag något som iofs kan klassas som en fin gest men som är långt ifrån korrekt eftergymnasialt beteende. Jag köpte mig en guldring med inslag av rosa och tillsammans med en kardemummakaffe på Robert’s Coffee med utsikt över ett nyss landat plan från Ethiopian Airlines trädde jag den, vid något som kan liknas vid ett enmanna-giftermål, på mitt finger.

De dryga tio dagarna i solen gav mig nämligen tid till en tillbakablick över läsåret som gått och snabbt kunde det konstateras att karriärsrelaterade förehavanden prioriterats före hälsan och annat viktigt. Detta resulterade därför i ett sunt löfte (som alltså symboliseras av en proper och långt ifrån billig ring) till mig själv att jag hädanefter skall bli betydligt bättre på att ta hand om mä och jag syftar då inte främst på veckotidningstugget om fiberhavregryn till frukost och minst sex timmars sömn.

Avslutar inlägget med en schysst korg torkad frukt och nötter som jag stötte på vid en matmarknad i Port de Pollenca. Jag köpte ca 3 hekto. Adios!

PS. Fick över en knepig telefonlinje intill katolska Lluc reda på att jag, tillsammans med en Fredrik, blir studenttidningens nya krönikör! Har inte hunnit ta reda på det exakta antalet tecken som står till mitt förfogande ännu men nog lär det finnas utrymme för lite POLITIK! DS.