Baby Britain!

Redaktionen har dessvärre fortsatt ohyggligt tight med tid vilket gör att uppdaterandet varit under all kritik även denna vecka. Härmed levereras dock Joy Divisions klassiker och en snabb hälsning till samtliga HS-läsare inför morgondagens resa till Liverpool (Everton – Benfica), Manchester (allmänt hangaround) och walesiska Tenby (nostalgi!). På återseende nästa vecka då vi skärper till oss med besked!

Music Playlist at MixPod.com

Stockholm - the way I look at it

Sen jag var sju bast har jag, likt Eva Cassidy, intensivt älskat hösten. Färgerna (särskilt rött, guld, rost och brunt) kläderna (höga stövlar och markerat knappade kappor), Premier League, plugget och projekten - allt har precis på allvar satt igång och man känner peppen! Till detta har luften blivit friskare, kvällspromenaderna längre och framtidsklurandet tydligare. Förr om åren skrev jag klassiskt tonårliga dikter såhär års där jag romantiserade kring tedrickande och dammiga bokryggar men nuförtiden räcker det gott med att fotografera lite löv och lyssna på Kasey Chambers.

Vad gäller Happy Songs har det på sistone varit klent drag, detta främst för att redaktionen på högvarv fokuserar på andra uppgifter just nu. Men naturligtvis gör vi, vanan trogen, alldeles strax comeback. På återseende så länge!

"...and some days make me
feel weak and shaky,
some fly right right by me
like a paper aeroplane

And I hardly notice
that the world's gone crazy,
but nothing's clearer
than the way you said my name"

Kasey Chambers

På Happy Songs-kontoret en lördagskväll.

Jag har med all säkerhet sagt det förut, men jag upprepar mig gärna - jag älskar plugget! Har på grund av diverse möten och fnall tidigare i veckan rejält med catching up-reading to do ikväll. Men "tonight's gonna be a good night" som de normalt sett så dåliga Black Eyed Peas så fantastiskt skönt sjunger - en kväll av kurslitteratur peppar mig minst lika mycket, för att inte säga mer, som en smockad nattklubb! Kommande vecka ska Happy Songs-redaktören se Videocracy på JMK (med efterföljande diskussion med dess regissör Eric Gandini!), snitta ett grupparbete, två recensioner (bland annat om Brian Clough-filmen och The Control Room - om Al Jazeeras bevakning av Irakkriget), fortsätta lobba för en termin i San Diego, New York, Seattle eller Colorado, snitta diverse möten samt passa på att fotografera stadens fina färger innan den grå vintern tar vid. Vi på Happy Songs-redaktionen säger hej så länge och på återseende!

Black Eyed Peas - I gotta feeling

Back to Merseyside

Klockan är strax efter ett natten mot lördag. Har mig veterligen inte varit så här sjuk sedan jag hade en besvärande körtelfeber på gymnasiet. Kvartersakuten Tegnérgatan bedömde mitt tillstånd som en "klassisk influensa". Självklart var jag för matt i huvudet för att ställa den självklara följdfrågan kring eventuella svininslag...

Detta till trots har dagarna levererat mycket positivt lately. Har blivit utsedd till verksamhetschef för JMK TV (äntligen får jag börja redigera i FinalCut!), landat, i mitt tycke, världens deal med norska ABC Nyheter, febrig skrivit en något så när på hyfsad rapport i plugget, fixat biljetter till den avgörande UEFA-cup (ja, jag är för konservativ för att kalla det Europaligan)-matchen mot Benfica på Goodison Park 5:e november (med efterföljande tågresa till Manchester och Wales), fått reda på att en av mina drömmars planer (=skriva masteruppsats i Colorado eller New York City) faktiskt kan bli sann, pratat med min mentor om Rahm Emanuels fortsatta peka med hela handen-attityd i Vita Huset samt fixat förhandsbiljetter till filmen The Damned United om Englands genom tiderna bästa manager - Brian Clough. Vidare har jag, i samband med uppstyrandet av områdesföreningen lärt mig all there is om termer som "firmatecknare" och "balansräkning", ofrivilligt rasat i vikt och, likt gemene Svensson, kollat Flickan som lekte med elden, vilket jag tyckte var en rätt stram tillställning. Jag kan förstå att många kritiker, precis som i fallet Moodyssons Mammut, väljer lite extra snälla adjektiv av respekt för människorna bakom bok och filmproduktion. Men jag tänker vara alldeles ärlig - den var inte bra. Den som vanligt träffsäkre Fredrik Strage sätter fingret på varför den inte blir annat än en söndagsfilm här.

Rundar, inspirerad av höstresan tillbaka till Merseyside, av med lite lyrics till den fantastiska Kaiser Chiefs-låten som Ni (förhoppningsvis) hör i bakgrunden. Kommande vecka ägnas åt fem mer eller mindre viktiga möten och diverse pluggande (bland annat väntar ett vettigt studiebesök på TT Utrikes). Ska även snitta en praktikplats vilket naturligtvis har fått en att klura lite kring vilken typ av redaktion jag egentligen vill bli en del av efter min examen. Har konstaterat att livet hade varit fantastiskt enkelt om allt jag ville var att bli sportjournalist. Men nu funkar jag, som bekant, inte riktigt så. På återseende!

Once you asked me what I'm thinking
I lay back and think of England
Do you know the real answer?
I was born to be a dancer!

Kaiser Chiefs - Born to be a dancer!

A weekend away, leave the city today

Höstens mitt i terminen-resa bjöd på såväl inspiration inför framtiden (kanske att man skulle leta kneg i London efter examen?) nostalgi (Brits, Bricks and Beer) och precis som HS-favoriten Pelle Blohm skrev i sin blogg häromveckan så känns kontrasterna Britain och Sverige emellan ibland lätt overkliga. Ena stunden står man varm på öl med två britter hängande över sig och som med nävarna vevande i luften skriker"you're a complete foookin idiot" syftande på Fulhams Bobby Zamora. Klart charmigt. Några timmar senare slår ett eko av ens klackar mellan husväggarna på Drottninggatan när jag i ett knäpptyst Stockholm går hemåt och som vanligt frågar mig om det är här jag ska spendera mina twenties.

Lite bilder från helgen (resten kan ses i mitt Facebook-album). Vi inleder i klassisk turistanda med Tower Bridge.

Vi fortsätter med två söta och (stereo)typiska britter. Såhär vill jag att mina framtida kids ska se ut, rock on!

(hoppas ingen vän av ordning tog illa vid sig, jag vill påpeka att jag är medveten om att i alla fall en femtedel av de unga britterna faktiskt har stil)

Vi fortsätter med en glass vid St Paul's Cathedral.

Och en bugande svensk vid HS-favoriten Winston Churchill.

Westminster Abbey.

En buss och Big Benny (ja, jag sa ju att bilderna skulle vara turistiga!).

Blommor, sådär härligt gula!

Tower of London.

Teddy on the train.

USA Today och biljettfixarna Albermarle of London på New Oxford Street.

Yorkshire Tea på Sainsbury's! YT var en given del av min frukost under tiden i Nottingham, köper alltid med mig ett gäng hem så Ni som vill smaka av de gyllene dropparna är välkommen förbi Kammis!

På tal om frukost.

Charmiga kids på tuben som dansade för oss övriga till sina Ipods!

Något slags tequila-race.

En cykeltaxi i Soho natten till söndag.

Just söndagen var naturligtvis helgens, ja jag vågar påstå årets, höjdpunkt. Även fast Tommy, Sue och the girls vägrade servera oss.

The River Thames på väg till stadion.

Fellow Evertonians utanför Craven Cottage.

Ett förväntansfullt tummen upp en dryg timme innan matchstart.

Uppvärmning.

Tio minuter in i första halvlek. Stort jubel från undertecknad när Premier Leagues skönaste hairdo började värma upp!

Ett nervöst, svettigt och lätt bakfullt leende i halvtid.

Efteråt var jag emotionell och fruktansvärt frustrerad och uppträdde liksom mina fellow toffeemen besvärligt. Svor och till och med spottade (snabbt och diskret) väl utanför stadion. Tabellen oroar. Men som jag redan poängterat på min nuförtiden ständigt uppdaterade Facebook-sida: det är just precis nu som vi måste komma ihåg vilka vi är.

"We're all in blue, we're gonna see this through, we're gonna stick together - like Toffees do."

Loney, dear - I am John

I väntan på Albanien

"People see me and they see the suit, and they go 'you're not fooling anyone'....they know I'm rock n' roll through and through" - David Brent, The Office

Med fyra timmars mitt i veckan-ledigt, en gigantisk glass och ilsket huvud efter den strama tillställningen på Malta väntade jag in Albaniens resultat mot Danmark med den fantastiske Ricky Gervais. Good choice. Precis som John Stewart, Stephen Colbert och en tredjedel av det gamla Killing-gänget är Gervais en ständig favorit här på Happy Songs. Veckans DVD-tips, investera!

Dont know how - Joss Stone

Var bor jag?

Det ligger en Vi i Vasastan vid min frukostbricka varje lördagsmorgon. Tidningen (som överlag är OK men ibland förfärlig - i veckans nummer missförstår man t.ex. Green Day som ett "högerband" ) har fått mig att dividera kring var jag egentligen bor. Ska jag verkligen ha Vi i Vasastan?

En av mina grannar påpekar frekvent på sin Facebook att han är bosatt i Vasastan och att han älskar kvarteren. Jag håller naturligtvis med vad gäller kärleken till gatorna, särskilt Rörstrandsgatan, men frågar mig om vi verkligen bor på samma adress (vilket vi alltså gör). Mig veterligen börjar Vasastan med Tegnérgatan och Observatorielunden, något som, den i och för sig oplåtliga, sajten Wikipedia understryker. Kammakargatan ligger söder om denna gräns.

Jag känner att jag behöver reda ut detta, i synnerhet nu då klasskompisarna frågar var jag bor och jag svarar "öh, mellan Sveavägen och Drottninggatan. Typ." Om ingen av läsarna kan bringa klarhet i stadsdelsfrågan så går jag till Stadsbiblioteket någon gång under nästa vecka, där vet jag att det finns utförliga Stockholmskartor som sträcker sig tillbaka till 1600-talet.

Vi går vidare i inlägget. Nedan är ett vykort, cirklat skrivet i klassisk Happy Songs-anda, från Grekland - så ska det se ut! Vi gratulerar avsändaren till titeln Månadens Läsare.

Vidare kan jag meddela att jag nästa vecka har "häcken full" som det så fult heter, följande skall uträttas (jag kommer pricka av allt eftersom så kolla gärna bloggen under veckan så Ni vet hur jag ligger till):

1. Två grupparbeten. Ett om amerikanska bloggar (YES!!!) och någon slags workshop.
2. Redigeringsmöte. Jag tänker: hur svårt kan det va?
3. Snitta ett ofrivilligt möte med Swedbank, det är mycket som ska till när man startar förening. Just Swedbank ogillar jag by the way, främst pga. skumraskaffärerna i öst och de tarvliga bonusarna. Jag är dock inte nödvändigtvis emot bonusar - så länge de är rimliga och landet inte svajar ekonomiskt (vilket God knows, det gör).
4. Styra upp ett möte torsdag kl 20:00. Skriva och kopiera information inför detta och eventuellt baka en lättare paj.
5. JMK-plugga (inklusive föreläsning med två synnerligen träffsäkra, framförallt i avseendet New Media, professorer från Bournemouth och Colorado samt fortsätta läsa mitt livs bästa kurslitteratur)
6. Styra upp höstens kortpraktik. Valmöjligheterna, liksom min mentor, sätter griller i huvudet på mig.
7. Möte med JMK TV
8. Snitta den efterlängtade semesterresan till London.
9. Anmäla mig till TOEFL-testet inför eventuella utbytesstudier.
9. Klippa mig (alla vet vad som händer när topparna fräschas till - jag får argentinska lockar!)
10. Snitta frukostbuffé på Nautilus (företaget bjuder sina medlemmar på käket om vi tränat samma morgon)
11. Luncha med min käre far.
12. Övrigt fnall.

Avslutningsvis rundar jag av med en kortare filmrecension, läs den här. Vill också tipsa om Danny Dyers The Deadliest Men på Tv4 Plus, måndag. Fick en nedladdad kopia av hans serie The Real Football Factories när jag skrev min C-uppsats. Tyckte att den på sina håll var för romantiserande för att på allvar beröra men håller måndagens serie motsvarande klass är den ändå något att se fram emot. För det är ju trots allt Danny Dyer. Genom sin karaktär i Football Factory satte han fingret på en av anledningarna till Britains problem med huliganism:

What else are you gonna do on a Saturday? Sit in your fuckin' armchair wankin' off to Pop Idols? Then try and avoid your wife's gaze as you struggle to come to terms with your sexless marriage? Then go and spunk your wages on kebabs, fruit machines and brasses? Fuck that for a laugh! I know what I'd rather do. Tottenham away, love it!

Nu Ungern - Sverige och sen eventuellt, mycket eventuellt, utgång. På återseende!

Belle and Sebastian - For the price of a cup of tea